Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor (och en lösning)

Hur långt kan du höja din prestation innan du faktiskt börjar sänka den istället? Är krav alltid av ondo när det gäller stress? Och vems fel är det egentligen när en person drabbas av utbrändhet?

Flera gånger den senaste veckan har jag samtalat med kloka kvinnor i min närhet. Detta är i sig inget ovanligt – sådana samtal sker mest hela tiden. Men jag har noterat ett ämne som återkommit på flera håll, och som har med stress och utmattning att göra. Så idag tänkte jag ägna mitt inlägg åt ett vanligt missförstånd som verkligen skulle behöva redas ut när det gäller stress.

Låt oss börja från början: vad är stress och utbrändhet?

Kortfattat kan vi säga att stress uppstår när någon form av krav ställs på oss människor. Ibland kallar man dessa krav för stressorer, saker som orsakar stress. Kraven kan vara låga eller höga, kortvariga eller långsiktiga. Det är inte kraven eller stressorerna i sig som bestämmer hur vi mår av att utsättas för dem. Långvarig stress och risk för utbrändhet uppstår först när stressorerna, kraven, överstiger de resurser vi har för att hantera dem.

När man tar ut mer från kontot än man sätter in, för att ta en metafor som de flesta förstår.

Så låt oss nu titta på tre vanliga tankevurpor kring stress – och hur vi kan tänka istället.

Tankevurpa #1: ”Gör mer = få mer gjort”

En tankevurpa som många av oss gör, är tanken ”gör mer = få mer gjort”. Sanningen är dock att vi inte alls alltid får mer gjort genom att göra mer. Låter det bakvänt? Titta på den här bilden så blir det tydligare:

Visst, den här vackert handritade bilden som jag skapat i MS Paint kanske inte vinner några priser på en konstutställning – men den illustrerar tydligt att jag bara får ut mer av att göra mer, upp till en viss gräns. Efter att den gränsen passerats, kommer jag att prestera sämre och få mindre gjort – även om jag fortsätter att göra fler och fler saker.

Detta betyder att jag ibland skulle vinna på att tagga ner lite – och faktiskt prestera bättre på kuppen. Fråga elitidrottare och deras tränare: ibland är nyckeln till viktiga segrar faktiskt att sänka ribban något för sin träning, för att hitta en optimal nivå som håller hela vägen.

Tankevurpa #2: ”Stress och utbrändhet beror främst på mig själv

Psykisk ohälsa till följd av stress drabbar allt fler människor i Sverige. Siffror från Arbetsmiljöverket tyder tyvärr även på att kvinnor drabbas i ungefär dubbelt så hög utsträckning som män. Vad detta beror på får vi titta närmare på i ett annat inlägg. Idag för vi nöja oss med att konstatera att stress och utbrändhet är verklighet för allt fler – det handlar om många tusentals svenskar varje år.

Därför är det för mig en gåta hur både förebyggande arbete och rehabilitering av dem som drabbats, fortfarande i så stor utsträckning verkar handla om individen.

En person som behandlas för utbrändhet kan exempelvis rådas att:

  • Lära sig att ”säga nej”
  • Sköta sin sömn och återhämtning bättre
  • Träna kroppen och ta hand om sig själv
  • Lyssna mer till kroppens signaler och varva ner i tid

Men i otaliga fall är personen inte ensam, utan är ett symtom på en organisation där fler människor mår dåligt, är stressade och riskerar att drabbas av ohälsa. När en medarbetare äntligen kommit tillbaka, går plötsligt en annan medarbetare in i väggen och försvinner. Ibland i veckor, månader, ibland i flera år.

Och när en medarbetare sjukskrivs, händer det att ingen vikarie sätts in, eftersom det är vanskligt att veta hur lång tid som behöver täckas. Vilket leder till att de kollegor som är kvar, får ännu mer att göra eftersom de nu även ska täcka upp för den som är sjukskriven. Och vad riskerar denna ökade belastning att leda till? Ja, det säger ju sig självt.

Tankevurpa #3: skuldkänslor för att vara ”den som inte orkade”

När kollegorna får täcka upp för någon som är sjukskriven, riskerar detta även att spä på de skuldkänslor som många som drabbas av stress och utbrändhet redan känner.

Varför tog jag inte hand om mig själv bättre? Varför lyssnade jag inte på min kropp? Jag borde ha…jag skulle ha…om bara jag hade…

Och så vidare. Vi duktiga flickor och presterande pojkar är ofta extra bra på att lägga skulden på oss själva. Skammen över att vara ”den som inte pallade trycket” och skuldkänslorna över att inte ha gjort allt det där som man borde, blir ytterligare sten på börda för den som redan mår dåligt.

Men stress och utbrändhet handlar inte alls enbart om dig som individ och vad du gjort för ”fel”. Väldigt ofta handlar det istället mer om ett sammanhang, en situation och en organisation som inte varit hälsosam och där det i längden hade varit omöjligt för dig – eller för någon annan – att orka hålla prestationen och motivationen uppe. För att inte tala om samhällets normer och förväntningar, som vi pratar om i andra inlägg här på bloggen.

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Lösningen: sundare normer för en hållbar hälsa och mindre risk för utbrändhet

Så, när vi nu plöjt igenom detta veritabla träsk av stress, symtom och skuldkänslor – finns det då någon ljusning i slutet av tunneln? Finns det några lösningar? Ja, självklart.

Om vi bestämmer oss för att inte (enbart) lägga skulden och ansvaret för stress och utbrändhet på individen, utan även lägger krut på att skapa hälsofrämjande arbetsplatser. Då kan vi tillsammans börja vända skutan mot ett mer hållbart arbetsliv.

Och, du har väl inte glömt den vackra kurvan jag ritade ovan – lägre stressnivå kan många gånger ge högre prestation – och därmed större vinst, för dig som pratar det språket.

Hälsofrämjande arbetsplats: första steget på vägen

Ett av de första stegen handlar om att synliggöra normer och förväntningar som finns på arbetsplatsen.

Hur ser det ut på din arbetsplats? Några punkter att undersöka:

  • Vilka tider läggs möten?
  • Förväntas du svara i telefon och läsa mail dygnet runt?
  • Sitter ni i öppna landskap eller slutna rum?
  • Vilka möjligheter har du till paus, återhämtning och rörelse på arbetstid?
  • Hur flexibla är arbetstiderna, för att passa människor med olika dygnsrytm?
  • Hur anpassad är arbetsplatsen till olika funktionsvariationer?
  • Hur jämställd är arbetsplatsen?
  • Vilka möjligheter har anställda att påverka sina prioriteringar, sin arbetsbelastning och hur det egna arbetet organiseras?
  • Hur ser stödet och kommunikationen ut mellan chef och medarbetare och mellan kollegor?

Listan kan förstås göras ännu längre. Men jag sätter punk här, och hoppas att du fått inspiration till att ta första steget mot att göra din arbetsplats lite mindre stressande och lite mer hälsofrämjande. Det vinner vi alla på i längden.

Ta hand om dig!

–Lina

PS. Är du eller ditt företag intresserade av en utbildning om hur ni kan hantera stress och skapa en roligare, trivsammare och mer hälsosam arbetsmiljö? Kontakta mig så tar vi en fika och tittar på det närmare tillsammans!

Nyfiken? Läs mer:

Lina Bodestad

Jag är en nyfiken psykolog i Göteborg som hjälper människor att utmana normer och främja hälsa, lärande och utveckling. Det gör jag genom föreläsningar och workshops, processledning och skräddarsydda utvecklingsinsatser. Nyfiken? Kontakta mig så pratar vi lite mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.