Skip to main content
Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi behöver tänka om (och en lösning)

Hur långt kan man höja sin prestation innan man faktiskt börjar sänka den istället? Är krav alltid av ondo när det gäller stress? Och vems fel är det egentligen när en person drabbas av utbrändhet?

Flera gånger den senaste veckan har jag samtalat med kloka kvinnor i min närhet. Detta är i sig inget ovanligt – sådana samtal sker mest hela tiden. Men jag har noterat ett ämne som återkommit på flera håll, och som har med stress och utmattning att göra. Så idag tänkte jag ägna mitt inlägg åt ett vanligt missförstånd som verkligen skulle behöva redas ut när det gäller stress.

Låt oss börja från början: vad är stress?

Innan vi går in närmare på det missförstånd som jag skulle vilja reda ut, behöver vi göra ett par nedslag i vad det här med stress och utbrändhet egentligen handlar om. Kortfattat kan man säga att stress uppstår när någon form av krav ställs på oss människor. Ibland kallar man dessa krav för stressorer, saker som orsakar stress. Kraven kan vara låga eller höga, kortvariga eller långsiktiga. Det är inte kraven eller stressorerna i sig som bestämmer hur vi mår av att utsättas för dem.

Krav, kontroll och stöd – rätt mix av 3 viktiga ingredienser

Krav ställs ju nämligen på oss hela tiden, i stort och smått i vardagen. Vad ska vi ha till middag? Kan du hjälpa mig med skosnörena? Svarade jag på det där mailet? Och så vidare.

Vad som påverkar vår upplevelse av stress är alltså inte kraven i sig. Så vad är det då som spelar roll för hur vi upplever dem? Jo, det handlar om balansen mellan kraven som ställs på mig, kontrollen jag själv har över min situation över tid och stödet jag får från viktiga personer runt omkring mig. Vi vet exempelvis att för höga krav i en situation där man själv  har låg kontroll, riskerar att leda till förhöjd stress och i förlängningen psykisk ohälsa.

3 faktorer: ett krav kan leda till förhöjd stress om…

  • Kravet överstiger mina inneboende resurser (kunskap, kompetens, ork, motivation med mera) att nå upp till kravet
  • Kravet inte står i proportion till vilken kontroll jag själv har över min situation över tid
  • Jag saknar tillräckligt stöd från min chef, mina kollegor, familjen eller andra runtomkring mig

Ju mer kontroll och ju bättre stöd jag får, desto högre krav pallar jag med. Faktum är att det bästa är att ha ”högt” på alla tre – höga krav med hög kontroll och en hög grad av stöd. För låga krav blir tråkigt i längden, för låg kontroll gör att jag känner mig maktlös och för lågt stöd gör att jag känner mig ensam, bortglömd eller rent av oönskad.

Läs mer: Krav och kontroll – så bemästrar du din stress (så att inte den bemästrar dig) – Ett Gott Arbetsliv

Tankevurpa 1: ”Att göra mer innebär alltid att få mer gjort”

Så nu har vi konstaterat att det inte bara är de krav som ställs på oss som påverkar hur vi mår av stress. Men det är inte det enda vi behöver veta om vi ska lära oss att hantera stress på ett mer hållbart sätt och undvika utbrändhet.

En tankevurpa som många av oss skulle behöva göra är att vi inte alltid får mer gjort genom att göra mer.

Låter det bakvänt? Titta på den här bilden så förstår du bättre:

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Visst, den här vackert handritade bilden som jag skapat i Paint kanske inte vinner några priser på en konstutställning – men den illustrerar ganska tydligt att jag bara får ut mer av att göra mer upp till en viss gräns. Efter att den gränsen nåtts och passerats, kommer jag att prestera sämre och få mindre gjort – även om jag fortsätter att göra fler och fler saker.

Detta betyder även att jag ibland skulle vinna på att tagga ner lite, och faktiskt prestera bättre på kuppen. Fråga elitidrottare och deras tränare: ibland är nyckeln till viktiga segrar faktiskt att sänka ribban något för sin träning, för att hitta en optimal nivå som håller hela vägen.

Dags att backa uppåt på kurvan? Lär känna dina egna stress-tecken

Så, när vet jag då om den stress jag känner börjar bli ett bekymmer på riktigt? För vissa kommer stress och utbrändhet krypande sakta under lång tid. Andra går in i väggen på ett mer dramatiskt sätt och kan exempelvis hamna i en situation där de plötsligt inte minns var de befinner sig, vad de precis höll på med eller hur de ska hitta hem.

Det finns vissa generella tecken på stress – nedsatt minne och fokus, huvudvärk och tryck över bröstet, hjärtklappning och ångestattacker. Men stress är individuellt och kan se olika ut för olika personer. Har man länge levt i ett högt tempo och kanske även varit drabbad av utmattning, kan man lära sig att känna igen sina egna tecken på att det börjar bli för mycket.

För mig personligen märker jag när minnet börjar svikta på riktigt – när jag glömmer bort orden mitt i en mening eller glömmer bort vad jag gjort dagen innan när någon frågar mig ”hur det gick på det där mötet igår”.

För andra kan det handla om att plötsligt börja vakna klockan 04 varje natt under en längre tid, med huvudet fullt av snurrande tankar. Du känner dig själv bäst – förhoppningsvis.

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Tankevurpa 2: ”Stress och utbrändhet beror främst på mig själv

Psykisk ohälsa till följd av stress drabbar allt fler människor i Sverige. Siffror från Arbetsmiljöverket tyder tyvärr även på att kvinnor drabbas i ungefär dubbelt så hög utsträckning som män. Vad detta beror på får vi titta närmare på i ett annat inlägg. Idag för vi nöja oss med att konstatera att stress och utbrändhet är verklighet för allt fler – det handlar om många tusentals svenskar varje år.

Därför är det för mig en gåta hur både förebyggande arbete och rehabilitering av dem som drabbats, fortfarande i så stor utsträckning verkar handla om individen. 

En person som behandlas för utbrändhet kan exempelvis rådas att:

  • Lära sig att ”säga nej”
  • Sköta sin sömn och återhämtning bättre
  • Träna kroppen och ta hand om sig själv
  • Lyssna mer till kroppens signaler och varva ner i tid

Men i otaliga fall är personen inte ensam, utan är ett symtom på en organisation där fler människor mår dåligt, är stressade och riskerar att drabbas av ohälsa de också. När en medarbetare äntligen kommit tillbaka, går plötsligt en annan medarbetare in i väggen och försvinner. Ibland i veckor, ibland månader, ibland i flera år.

Och inte blir det bättre av att en medarbetare som sjukskrivs inte alltid ersätts med en vikarie, eftersom det kan vara vanskligt att veta hur lång tid man behöver täcka. Detta leder till att de kollegor som är kvar, får ännu mer att göra eftersom de nu även ska täcka upp för den som är sjukskriven. Och vad riskerar denna ökade belastning att leda till? Ja, det säger ju sig självt.

Tankevurpa 3: skuld och skam att vara ”den som inte orkade”

När kollegorna får täcka upp för någon som är sjukskriven, riskerar detta även att spä på de skuldkänslor som många som drabbas av stress och utbrändhet redan känner.

Varför tog jag inte hand om mig själv bättre? Varför lyssnade jag inte på min kropp? Jag borde ha…jag skulle ha…om bara jag hade…

Och så vidare. Vi duktiga flickor och presterande pojkar är ofta extra bra på att lägga skulden på oss själva. Skammen över att vara ”den som inte pallade trycket” och skuldkänslorna över att inte ha gjort det där som man tycker att man borde – ta hand om sig själv, lyssna på kroppen – blir ytterligare sten på börda för den som redan mår dåligt och är utmattad.

Men stress och utbrändhet handlar inte alls enbart om dig som individ och vad du gjort för ”fel”. Väldigt ofta handlar det istället mer om ett sammanhang, en situation och en organisation som inte varit hälsosam och där det i längden hade varit omöjligt för dig – eller för någon annan – att orka hålla prestationen och motivationen uppe.

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Lösningen: sundare normer för hållbar hälsa på arbetsplatsen

Så, när vi nu plöjt igenom detta veritabla träsk av stress, symtom och skuldkänslor – finns det då någon ljusning i slutet av tunneln? Finns det några lösningar? Ja, självklart.

Om vi bestämmer oss för att inte (enbart) lägga skulden och ansvaret för stress och utbrändhet på individen, utan även lägger en del av krutet på att skapa hälsofrämjande arbetsplatser – då kan vi nämligen tillsammans börja vända skutan mot ett mer hållbart arbetsliv.

Och, du har väl inte glömt den vackra kurvan jag ritade ovan – lägre stressnivå kan många gånger ge högre prestation – och därmed större vinst, för dig som pratar det språket.

Hälsofrämjande arbetsplats: första steget på vägen

Så hur kan vi då gå tillväga för att vända skutan mot att bli mer hälsofrämjande och därmed mer lönsamma arbetsplatser?

Ett av de första stegen handlar om att synliggöra normer och förväntningar som finns på arbetsplatsen.

Hur ser det ut på din arbetsplats? Några punkter att undersöka:

  • Vilka tider läggs möten?
  • Förväntas du svara i telefon och läsa mail dygnet runt?
  • Sitter ni i öppna landskap eller slutna rum?
  • Vilka möjligheter har du till paus, återhämtning och rörelse på arbetstid?
  • Hur flexibla är arbetstiderna, för att passa människor med olika dygnsrytm?
  • Hur anpassad är arbetsplatsen till olika funktionsvariationer?
  • Hur jämställd är arbetsplatsen?
  • Vilka möjligheter har anställda att påverka sina prioriteringar, sin arbetsbelastning och hur det egna arbetet organiseras?
  • Hur ser stödet och kommunikationen ut mellan chef och medarbetare och mellan kollegor?

Listan kan förstås göras ännu längre. Men jag sätter punk här, och hoppas att du fått inspiration till att ta första steget mot att göra din arbetsplats lite mindre stressande och lite mer hälsofrämjande. Det vinner vi alla på i längden.

Ta hand om dig!

–Lina

PS. Är du eller ditt företag intresserade av en utbildning om hur ni kan hantera stress och skapa en roligare, trivsammare och mer hälsosam arbetsmiljö? Kontakta mig så tar vi en fika och tittar på det närmare tillsammans!

Gillar du det jag skriver? Prenumerera på mina inlägg!




Lina Bodestad

Jag är en nyfiken psykolog i Göteborg som hjälper människor att utmana normer och främja hälsa, lärande och utveckling. Det gör jag genom föreläsningar och workshops, processledning och skräddarsydda utvecklingsinsatser. Nyfiken? Kontakta mig så pratar vi lite mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *