Stereotyphot: den lömske Star Trek-sabotören

Stereotyphot: den lömske Star Trek-sabotören

Är tjejer dåliga på matte? Ser vi färre kvinnor och icke-män inom STEM-området (Science, Technoloty, Engineering and Math) för att de är mindre intresserade, mindre lämpade för avancerade uträkningar och kalkyler, saknar tillräckligt analytiska eller teoretiska hjärnor? Det korta, enkla svaret på frågorna ovan är förstås nej. Sådana stereotypa könsskillnader finns inte, rent biologiskt. Men vid närmare anblick blir frågan mer komplex. Och anledningen till detta kallas stereotyphot.

Stereotyphot – är tjejer verkligen sämre på matte?

Stereotyphot är ett fenomen man har forskat på i decennier och som i korthet ser ut såhär: om det finns en negativ stereotyp i en kultur (exempelvis ”tjejer är sämre på matte”), och en person påminns om denna negativa stereotyp i ett kritiskt läge, ökar risken att stereotypen blir en självuppfyllande profetia.

Låter det luddigt? Låt oss ta ett exempel istället.

Små ord kan få stor betydelse

I en klassiskt studie från 1999 gjorde ett gäng forskare följande experiment. De tog ett gäng människor av blandade kön och delade in dem helt slumpmässigt i två olika grupper, låt oss kalla dem grupp A och grupp B. Grupperna skulle få göra ett mattetest (samma test i båda grupperna), men innan testet gjorde forskarna en kort, enkel manipulation.

Till grupp A sa man: ”det brukar inte uppstå några könsskillnader på det här testet.” Till grupp B sa man istället: ”det brukar uppstå en könsskillnad på det här testet.” (Observera alltså att man inte ens nämnde vilken könsskillnad, bara att en skillnad brukar uppstå. Vilket i sig såklart inte heller var sant.)

Resultatet? Du kanske har gissat det nu. I grupp A såg man inga signifikanta könsskillnader i resultaten på testet. Men i grupp B störtdök kvinnornas resultat – medan männens resultat höjdes något, ett fenomen som ibland kallas stereotype lift.

Precis detta är stereotyphot: en negativ stereotyp som vi blir påminda om, vilket leder till att vi besannar stereotypen, trots att den inte är ”sann” från början.

Stereotyphot och den lömske Star Trek-sabotören

Men måste man vara så uppenbar som att rakt ut säga att det finns (påhittade) könsskillnader på ett mattetest, för att aktivera ett stereotyphot? Nej, det räcker med betydligt mindre än så.

I en annan studie fick en grupp människor av blandade kön fylla i ett formulär som handlade om intresse för att studera datorvetenskap. Halva gruppen fick sitta i ett rum med neutral inredning, som vackra natur-posters på väggarna och vattenflaskor på borden. Den andra gruppen, däremot, fick sitta i ett rum där stereotypen av den ”manlige datornörden” gjorde sig påmind. Där hängde det istället Star Trek-posters på väggarna, det fanns Jolt-cola på borden. Gamla pizzakartonger och tv-spelskontroller låg utspridda i rummet.

Resultatet? I det ”neutrala” rummet, skattade män och kvinnor sig som lika intresserade av att studera datorvetenskap. Men i ”datornörd-rummet” skattade kvinnor sig som mycket mindre intresserade, eftersom de kände att de inte passade in. Och detta var alltså bara på grund av inredningen i rummet.

Vad kan vi göra för att minska risken för stereotyphot?

Nu kanske du börjar fundera på hur detta går att kopplas till dig själv och till din arbetsplats, eller något annat sammanhang där du rör dig om dagarna. Hur ser det ut där? Vem finns där, vem syns, vem representeras? Hur skriver ni om din arbetsplats, vilka människor syns på arbetsgivarens hemsida och i era sociala medier?

Och ännu viktigare: vilka förväntningar ställer ni på människor? Ser det olika ut beroende på kön, etnisk bakgrund, ålder eller något annat?

Forskning visar att stereotyphot givetvis inte bara handlar om kön, utan även om andra former av minoritetsstatus där det finns negativa stereotyper. Grunden i stereotyphot är i själva verket en hjärna som utsätts för ett upplevt hot eller press. Oavsett könet, åldern eller den etniska bakgrunden på personen ifråga.

När vi känner oss hotade, går mer hjärnkapacitet åt till att trycka undan hotet och undvika negativa resultat, så kallat preventionfokus. Och detta kostar mycket mer hjärnkapacitet än att fokusera på att göra något bra, eller promotionsfokus. Med andra ord – trygga medarbetare presterar bättre. Vad betyder det för dig?

Vill du veta mer om hur vi påverkas av normer och stereotyper – och vad vi kan göra åt det? Kontakta mig så tar vi en fika och pratar vidare. Du kan även söka upp mig på Facebook eller LinkedIn och prata med mig där. –Lina

Nyfiken? Läs mer:

Lina Bodestad

Jag är en nyfiken psykolog i Göteborg som hjälper människor att utmana normer och främja hälsa, lärande och utveckling. Det gör jag genom föreläsningar och workshops, processledning och skräddarsydda utvecklingsinsatser. Nyfiken? Kontakta mig så pratar vi lite mer!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.