Skip to main content
Jag hjälper er att gå från nuläge till drömläge.

Det tredje ledarskapet – chef, ledare och…ja, vadå?

Idag pratas det ofta om skillnaden mellan en ledare och en chef. Men det finns en ytterligare möjlighet – det tredje ledarskapet – som jag tänkte skriva om idag.

2014 fick jag den stora förmånen att genomgå ledarskapsprogrammet Morgondagens Ledare Halland, som då arrangerades för andra året, i samarbete mellan Region Halland och Hallands kommuner. En av många aspekter av ledarskap som diskuterades där, var skillnaden mellan en ”chef” och en ”ledare”. Det är inte omöjligt att du hört detta resonemang förut, så jag tänkte sammanfatta det lite kort. Kanske har du även stött på bilden nedan, där man skiljer på en ”boss” och en ”leader”.

Chef, ledare och...ja, vadå? Psykolog Lina Bodestad skriver om det tredje ledarskapet

En chef kan med andra ord sägas vara den gamla tidens arbetsledare, ”bossen” som håller hårt i budgeten, övervakar sina underordnade, planerar och strukturerar arbetet och kanske skäller på dig om du stämplar in några minuter för sent.

En ledare, däremot, är en person som har visioner, som ser den stora bilden och som utifrån denna motiverar sina medarbetare (inte sina ”underordnade”) till att följa henom på resan mot visionen och målbilden.

Men det finns en tredje form av ledarskap, som jag själv ägnat mig mycket åt ända sedan jag tog examen och började jobba som psykolog (och, när jag tänker efter, sedan långt innan dess också, för den delen).

Jag har lånat begreppet från Hylte kommun, min förra arbetsgivare, och kallar begreppet:

Det tredje ledarskapet: medledarskap

Begreppet ”medledarskap” är en blandning av orden medarbetare och ledarskap. Och det handlar om något som kan ha stor betydelse både för individen och organisationen.

Medledarskap handlar om det ansvar varje medarbetare känner (eller, tyvärr, många gånger inte känner) för den egna verksamheten och dess utveckling. Medledarskap handlar om att jag som medarbetare har ett personligt ansvar – och, med rätt ledare, en möjlighet – att se till att vi inte bara gör vad vi ska utan också att vi hela tiden strävar efter att göra det bättre, enklare, snabbare, roligare eller vad det nu är som just vår verksamhet behöver utveckla.

”Okej, detta låter ju bra” tänker du kanske – ”hur gör jag då för själv att bli en medledare?

Tre förutsättningar för medledarskap:

1. Känsla av personligt ansvar

Den första och mest grundläggande förutsättningen för att kunna vara en medledare är att man själv känner att man, rent allmänt och bara i egenskap av anställd i organisationen, har en del i ett ansvar för den egna verksamheten.
Den som upplever att ”äsch, det där är väl chefens/kollegornas/VD:ns eller någon annans sak, jag gör bara mitt jobb” är alltså ingen medledare. Åtminstone inte ännu!

Chef, ledare och...ja, vadå? Psykolog Lina Bodestad skriver om det tredje ledarskapet.

2. Känsla av att kunna påverka, förändra och utveckla

Den andra punkten är dock minst lika viktig som den första. Det kan ju nämligen vara så att du känner ett stort ansvar för verksamheten, men inte upplever att du har möjlighet, mandat eller helt enkelt tid att lägga någon extra energi på verksamhetens utveckling.

Kanske drunknar du ständigt i nya arbetsuppgifter och ser med fasa hur övertidstimmarna tickar in på flexkontot i en stadig ström. Kanske upplever du att du är för ung, för ny i företaget eller av någon annan anledning inte ”får” komma med förslag eller initiativ.

3 saker att fråga dig själv:

  • Vad står i vägen för att jag ska kunna påverka verksamheten mer än vad jag gör idag?
  • Vilka konkreta steg skulle jag behöva ta för att börja påverka mer?
  • Vem skulle jag kunna vända mig till och be om råd eller hjälp?

3. Tillit från chefen/ledaren

Kanske har du en stark känsla av personligt ansvar. Kanske har du i viss mån både tid och möjlighet att bidra till verksamhetens utveckling.

Men.

Om din chef inte riktigt litar på din förmåga, eller på annat sätt begränsar dig, har du en uppförsbacke att börja i. Det är inte omöjligt, men det kräver lite mer förarbete om man vill övertyga en motvillig eller avvaktande chef.

3 tips för att bemöta en motvillig chef:

  • Rådgör med dina kollegor innan du tar ett förslag till chefen. Då kan du finslipa förslaget och kan bättre bemöta eventuella frågor eller kritik från chefens sida.
  • Rådgör med en annan chef eller nyckelperson du litar på som kan komma med input och kanske även backa upp ditt förslag inför din egen chef.
  • Kom med konkreta förslag eller färdiga utkast, snarare än att fråga ”om du skulle kunna få jobba lite med en idé du har”. Ofta är detta väldigt uppskattat och ger ett helt annat utgångsläge för diskussion med din chef.

Därför är medledarskap bra för din hälsa

Att utvecklas i sitt medledarskap kan givetvis innebära en hel del hårt jobb och nya utmaningar. Men samtidigt kan en ökad känsla av kontroll och inflytande på jobbet bidra till minskad stress, enligt den så kallade krav-kontroll-modellen (som jag nämnde i mitt inlägg ”Därför är en weekendresa bra för din hälsa: 4 vetenskapliga bevis”). Denna modell utgår från att höga krav och låg egen kontroll leder till stress, medan krav på en mer lagom nivå, i kombination med hög egen kontroll, är mer hållbart i längden och bidrar till utveckling.

Så – vad kan du göra, idag, för att utveckla verksamheten där just du befinner dig?

–Lina

4 saker psykologer och standup-komiker har gemensamt

Visste du att psykologer och standup-komiker faktiskt har en hel del gemensamt? Idag tänkte jag spåna vidare lite på denna tanke.

För tillfället är jag föräldraledig med vår dotter, vilket betyder att jag är hemma i princip hela dagarna bortsett från en långpromenad med barnvagnen mitt på dagen. Under promenaden eller när dottern sover brukar jag passa på att lyssna på radio och podcasts, eftersom det inte stör henne (jag lyssnar med en hörlur i ena örat).

Två podcasts jag lyssnat mycket på är dels Värvet, där Krisoffer Triumf hunnit intervjua över 200 olika kändisar, bland annat många ståuppkomiker, och dels Sveriges 20 roligaste, där komikern Messiah Hallberg intervjuar olika komiker.

Något som fångat mitt intresse när jag hört Kristoffer och Messiah intervjua just komiker, är att flera av dem sagt att om de valt ett annat yrke skulle de velat bli psykolog. Den första som sa detta var, tror jag, Soran Ismail i ett av de allra första avsnitten av Värvet. Jag började fundera. Hur kommer det sig att komiker vill bli psykologer? Vad har vi gemensamt? På vilket sätt överlappar våra annars ganska vitt skilda yrken?

4 saker psykologer och standup-komiker har gemensamt - Bodestad Psykologkonsult

När jag nu lyssnat på Messiahs podd har fler och fler ”bevis” framträtt för tesen att psykologer och komiker är lika på olika sätt.

4 punkter som jag (faktiskt inte helt ovetenskapligt) kommit fram till så långt

1. Båda är (egentligen) introverta

Låt mig börja med att kortfattat reda ut begreppet ”introvert”, som är en av de fem variablerna i den så kallade femfaktormodellen för personlighet (även känd som Big Five eller O.C.E.A.N.).

Kortfattat kan man säga att för introverta människor kostar det energi att interagera med andra människor, medan extroverta får energi av att umgås med andra. Det innebär alltså inte att introverta människor automatiskt är blyga eller att de inte tycker om att umgås med andra. Det handlar bara om att, om man själv får välja, är man hellre ensam ibland än att ständigt ha andra människor omkring sig, eftersom detta kostar mycket energi.

Introverta människor är ofta bra på att observera och analysera, eftersom de föredrar att hålla sig i bakgrunden snarare än att vara händelsernas centrum. En introvert person är den som under ett möte först är tyst ganska länge men sedan kommer med ett klokt, genomtänkt och relevant inlägg när det är fem minuter kvar till kaffet.

Introverta personer är även ofta självmedvetna och självkritiska – de granskar sitt eget arbete utifrån och funderar mycket på vad de kan göra bättre nästa gång, även om de fått enbart beröm och applåder för sin insats.

Vad har då detta med psykologer och komiker att göra? Jo, bland annat den här studien har visat att ståuppkomiker är mer introverta än andra. Jag har inte hittat några motsvarande studier om psykologer, men att lyssna, observera och analysera är ju lite grann kärnan i hela psykologens roll. Och, för att ytterligare stärka min tes, om än med ett litet bidrag – jag är själv psykolog och introvert, liksom många av mina psykologvänner och kollegor.

Mer om att vara introvert:
Ted talk – Susan Cain: The power of introverts
Jonathan Rausch: Caring for your introvert

2. Båda observerar och analyserar andra – hela tiden

Som nämnts ovan tenderar introverta människor att vara betraktare och observatörer. De är ofta ”tänkare” snarare än ”kännare” och analyserar människor och händelser runt omkring dem ur ett utifrånperspektiv – hela tiden.

När jag berättar att jag är psykolog, blir ofta den första reaktionen ”oj, analyserar du mig nu då eller?”.

Jag brukar svara helt ärligt – ja, det gör jag, men det gör ju de flesta människor när de möter en ny person. Det gäller alltså inte bara oss psykologer.

Men visst, vi är lite mer arbetsskadade än andra. Vi – eller i alla fall jag – betraktar, analyserar och observerar hela tiden. Inte bara människor, utan även andra saker som nyheter, trender, bloggar, inlägg i sociala medier, naturfenomen – allt möjligt. Det är ett sätt att vara som är helt automatiskt. Det är ett slags ständig träning av analys-muskeln som är viktig när vi sedan ska möta en klient vars berättelse vi ska hjälpa till att analysera, betrakta utifrån och ifrågasätta.

På samma sätt måste en komiker hela tiden observera och analysera vad som sker i omvärlden. Vad människor runt omkring dem pratar om, berörs av, diskuterar, blir arga över, upprörs av. Det är detta som är relevant för publiken – sådant som de känner igen sig i.

3. Båda är öppna för nya erfarenheter

Studien som visade att komiker är mer introverta, visade även att komiker är mer öppna för nya erfarenheter än andra. (Öppenhet är en annan avfaktorerna i femfaktormodellen). Och det är ju inte så konstigt när man tänker på det. I de flesta kreativa yrken är det viktigt att vara öppen för nya intryck och erfarenheter och kunna kombinera dessa på nya och oväntade sätt – det är ju trots detta som är kreativitet.

En komiker observerar vad som händer runt omkring henom och sätter det sedan i en ny kontext, ger det en humoristisk twist, överdriver det – hen gör humor av det, samtidigt som publiken känner igen sig. En skicklig komiker kan konsten att sätta fingret på sådant som publiken känner igen, men inte själva kan formulera lika väl – det är denna känsla av ”ja just det, precis så är det ju!” som publiken uppskattar.

På samma sätt måste en psykolog hela tiden hålla sig öppen och icke-dömande inför den person som hen möter i terapin – man pratar mycket om att möta klienten där hen befinner sig och att inta ett sokratiskt (frågande och utforskande) förhållningssätt. Det som klienten upplever är sant och verkligt för henom, oavsett vad psykologen, omvärlden eller någon annan tycker och tänker. Om en klient skulle komma till en psykolog och berätta om sina bekymmer, och psykologen skulle säga något i stil med ”skärp dig”, ”gaska upp dig” eller ”det där är väl inte så farligt” skulle den psykologen mycket snart stå arbetslös.

4. Båda står och faller med sitt relationsskapande

Alla komiker är olika. Varje föreställning är helt ny för en komiker, med ny publik, nya reaktioner och nya insikter om vad som går hem hos publiken och inte.

På samma sätt är varje psykolog, varje klient och varje terapi olik alla andra.

Men. En sak har de alla gemensamt.

Någon form av relation eller ”allians” är helt nödvändig för att resten överhuvudtaget ska ha en chans att fungera.

En komiker måste skapa någon form av relation, överenskommelse, kontrakt, allians med sin publik. Om de inte befinner sig ”on the same page”, tappar komikern publikens förtroende och det blir obekvämt, tråkigt eller dålig stämning. Publiken måste känna sig bekräftad, de måste känna att publiken och komikern förstår varandra, håller med varandra eller har något annat gemensamt. Det måste finnas en vi-känsla, annars faller hela akten platt.

Detsamma gäller psykologen. Nästan oavsett vilken metod eller ”skola” man använder sig av, är relationen, alliansen, förtroendet mellan psykolog och klient den allra viktigaste – och, enligt viss forskning, mest verksamma – beståndsdelen i hela terapin. Om klienten inte känner förtroende och tillit inför psykologen, blir det milt sagt svårt för henom att öppna sig och berätta om sina bekymmer. Att dela med sig av saker som kanske inte ens den närmsta familjen eller vännerna känner till, kräver mycket av den som ska ta emot berättelsen.

Så, den logiska slutsatsen efter denna bloggpost? Jag måste kanske börja med standup…! 🙂

Om du skulle ställa dig på en standup-scen ikväll, vad skulle du vilja skämta om?

–Lina

Livboj eller simskola - om hälsofrämjande arbetsmiljöarbete av psykolog Lina Bodestad

Livboj eller simskola? – nyckeln till hälsofrämjande arbetsmiljöarbete

Idag skriver Dagens Nyheter om hur regeringens nya krav ska minska sjuktalen. Man vill bland annat kunna straffa arbetsgivare som inte har ett tillräckligt välfungerande rehabiliteringsarbete. Man pratar om att vissa arbetsgivare ”sköter sig” och att ”syndare” ska straffas.

”Socialförsäkringsministern menar att arbetsgivarna har en nyckelroll för att vända utvecklingen med de ökande sjukskrivningarna. Därför är det motiverat att göra en åtskillnad mellan dem som sköter sig och dem som inte gör det.”

Vet ni vad jag tänker när jag läser detta?

Jag tänker: suck

Precis som jag tänker suck när folk pratar om att ”skolan behöver mer disciplin” eller att det ”krävs hårdare tag mot brottsligheten i landet”.

Givetvis är det enormt viktigt att personer som drabbats av ohälsa får stöd och lämpliga insatser från både arbetsgivaren och samhället. Där är vi nog alla överens.

Men.

Om vi någonsin vill få bukt med den arbetsrelaterade ohälsan, måste vi börja i rätt ände av snöret. ”Hårdare straff för arbetsgivare som inte sköter sig” kommer aldrig i sig att minska sjuktalen. Vi måste börja med att främja hälsa och förebygga ohälsa ute på landets arbetsplatser.

Jag är mycket förtjust i nedanstående bild, som jag lånat av Gothia Fortbildning:

Livboj eller simskola? - nyckeln till hälsofrämjande arbetsmiljöarbete med psykolog Lina Bodestad

Bilden summerar på ett bra sätt skillnaden mellan hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande/behandlande insatser.

Nyckeln till hälsofrämjande arbetsmiljöarbete

Att främja hälsa är att lära människor att simma. Att skapa förutsättningar för att människor på egen hand ska kunna ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande. Lägger man som arbetsgivare det mesta av sitt krut här, har man allra mest att vinna.

Att förebygga ohälsa är att bygga skydd och dammar så att folk inte tar sig ut på för djupt vatten. Att bygga skyddsnät som gör att människor kan känna sig trygga och lugna i förvissningen att om något skulle hända, finns det hjälp och skydd att få.

Att behandla och åtgärda är att ta hand om dem som varit nära att drunkna. Som tagit sig vatten över huvudet, kommit ut på för djupt vatten eller rasat ner i forsens vindlande fall. När vi hamnat här, är det på många sätt redan för sent. Givetvis behövs hjälpen även här, men den som sköljs upp på stranden och behöver vård och stöd har redan råkat ut för något väldigt jobbigt. Något som det kan ta lång tid att återhämta sig ifrån, ibland några månader, ibland flera år. Ibland hela resten av livet.

Det finns mycket som arbetsgivare kan göra för att främja hälsa och förebygga ohälsa. Att ha ett välfungerande skyddsnät i form av rehabiliteringsplaner, tillgång till företagshälsa och liknande är en viktig pusselbit i det förebyggande arbetet, absolut. Men det är, som sagt, i det hälsofrämjande arbetet som vi har allra mest att vinna, både på kort och lång sikt, både för personalen och för verksamheten i sig.

Vad kan man då göra som arbetsgivare? I vilken ände ska man börja?

Ett grundläggande tips står sig alltid:

Arbeta aktivt på den goda relationen och tilliten mellan arbetsgivare och medarbetare.

[Läs mer: boken ”Från prat till resultat” av Gunnar Ekman.]

Dina anställda behöver kunna lita på dig. Men du måste som arbetsgivare också visa, aktivt och i handling, att du litar på dina medarbetare. Utan ömsesidig tillit, respekt och goda relationer på arbetsplatsen, kan man inte bygga någon fungerande verksamhet. Det är här allt hälsofrämjande och förebyggande arbete måste ta sin utgångspunkt.

Hur främjar ni hälsa på just din arbetsplats?

Vad gör man på just din arbetsplats för att främja hälsa och förebygga ohälsa? Har du framgångstips – eller skräckexempel – som du vill dela med dig av? Kommentera gärna här nedan eller på min sida Normpsykologen på Facebook.

–Lina

Därför är en weekendresa bra för din hälsa: 4 vetenskapliga bevis från psykolog Lina Bodestad

Därför är en weekendresa bra för din hälsa: 4 vetenskapliga bevis

Föreställ dig följande scen: Det är mitten av september. Du sitter i fikarummet på jobbet med några kollegor. En kollega pratar om att hon ska åka till Italien om två veckor, på en vandringsresa med några väninnor. De ska bo på pensionat i olika små bergsbyar, äta gott, dricka vin och vandra ett par mil per dag, som mest. “Ja, det är ju alltid roligt att ha något att se fram emot”, kommenterar någon.

Du känner dig smått avundsjuk och tänker på den där attans reparationen på bilen som du nyligen åkte på att betala dyra pengar för. ”Tänk om man kunde lagt de pengarna på en weekend i Barcelona istället…”

Därför är en weekendresa bra för din hälsa

Är du sugen på att sticka iväg med kompisgänget, men har en jobbrapport som hänger över dig? Behöver du vässa dina argument inför chefen för att få några dagar ledigt? Här kommer 4 vetenskapligt uppbackade tips om varför du borde boka en weekendresa snarast.

Därför är en weekendresa bra för din hälsa: 4 vetenskapliga bevis från psykolog Lina Bodestad

1. Ditt välbefinnande ökar — framför allt innan semestern

I en holländsk studie från 2010, där man följde över 1500 personer under veckorna före, under och efter en semesterresa, såg forskarna att den största skillnaden i välbefinnande varken infann sig under eller efter själva semestern. Den viktigast skillnaden kunde man däremot se under veckorna före semestern, där gruppen som hade en resa bokad mådde betydligt bättre än kontrollgruppen som inte skulle resa iväg. Enligt forskarna handlar detta troligen om de förväntningar och föreställningar vi bygger upp när vi har något att se fram emot.

Man kan även tänka sig att detta talar för att ta flera kortare avbrott från jobbet under året, istället för ett enda långt 4-veckors sjok under industrisemestern i juli. Den där weekendresan till Barcelona i september kan med andra ord fylla flera viktiga funktioner (utöver att tapetsera din Facebooksida med semesterbilder av “fötter på sandstrand”).

Slutsats: ju oftare du har en (även kortare) semester att se fram emot, desto bättre för ditt välbefinnande.

2. Du slipper stress och krav = viktigt för en god återhämtning

I en annan holländsk studie från 2010 beskriver forskarna att semester från jobbet fyller två viktiga funktioner för den arbetande människan — en passiv och en aktiv funktion. Den passiva funktionen är just att man slipper belastningen och kraven från sitt dagliga jobb.

Självklart, kan tyckas, men inom forskningen är detta ett viktigt område i sig. En kropp och hjärna som ständigt utsätts för stress, krav och belastning, behöver regelbunden återhämtning för att inte bränna ut sig. Precis som en bil som ständigt går på högvarv och därför riskerar att bli överhettad, kan ett långvarigt påslag av kroppens stressystem orsaka både fysisk och psykisk ohälsa på många olika sätt. Det kan bland annat leda till smärta, högt blodtryck och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Man tror även att kronisk stress kan ha en negativ påverkan på minnet och andra viktiga funktioner i hjärnan. Regelbunden vila och återhämtning är med andra ord viktigt för både kroppen och själen.

Slutsats: en viktig vinst med semestern är — *trumvivel* — att du slipper jobbet för ett tag och därmed hinner återhämta dig. Bör dock ej underskattas ur ett långsiktigt hälsoperspektiv!

3. Du (åter)får kontrollen över din egen tid

I samma studie som nämndes ovan beskriver forskarna även hur semestern fyller en mer aktiv funktion, nämligen den att du får kontrollen över din egen tid, eller så att säga blir “master of your own domain” för ett tag. Forskarna menar att vi behöver återkommande påfyllning av sådant som vi tycker om och värdesätter. Det kan röra sig om aktiviteter, som att fiska, dyka, äta god mat eller spela golf. Men det kan även handla om att exempelvis vårda sina nära relationer. Att helt enkelt, på olika sätt, fylla på bensintanken med sådant som vi behöver.

Detta ligger även i linje med vad man inom psykologin kallar för “krav-kontroll-modellen”, dvs. att din upplevelse av stress påverkas av två faktorer — dels hur höga kraven är, men också hur mycket kontroll du själv upplever att du har över situationen. Högre känsla av egen kontroll gör att man klarar av högre krav utifrån, och vice versa.

Punkterna 2 och 3 ovan — minskade krav och ökad kontroll över din tid — har därför tillsammans ett slags dubbelverkande positiv effekt på välbefinnandet. Två flugor i en stor hälsofrämjande smäll, med andra ord.

Slutsats: det är viktigt att regelbundet fylla på dina energidepåer med sådant som är viktigt och värdefullt för just dig, genom att få bestämma över din egen tid.

4. Du blir mer kreativ på jobbet

I en amerikansk studie från 2008, som handlar om effekterna av att tillbringa tid utomlands för att skaffa sig mångkulturella erfarenheter, inleder man med ett vackert citat av Gertrude Stein:

“Writers have to have two countries — the one where they belong, and the one in which they live really.”

Citatet handlar om vikten av att hämta erfarenheter och inspiration på andra ställen än hemorten eller närmiljön. Studien visar nämligen att när duutsätter dig för mångkulturella upplevelser, t ex genom att åka som utbytesstudent eller bo och arbeta en period i ett främmande land, uppnår du en ökad kreativitet på jobbet när du väl återvänder till din hemmiljö igen.

Dels blir du bättre på att komma med nya idéer och tänka utanför boxen, men du har även nytta av dina erfarenheter och kunskaper från andra kulturer i det mer vardagliga arbetet, t ex vid problemlösning eller utvecklingsarbete. Två viktiga vinster att framhålla nästa gång du ska prata semesterdagar med chefen, med andra ord.

Slutsats: att spendera tid i andra kulturer och miljöer bidrar till mer kreativt tänkande när du återvänder till jobbet.

Om du bara kunde kliva ut genom dörren i eftermiddag — vart skulle du ta vägen?

–Lina