KASAM, känsla av sammanhang - Normpsykologen, Lina Bodestad, Göteborg

Kasam, känsla av sammanhang för minskad stress

Varje vardag ringer min väckarklocka, och jag sträcker på mig, gäspar och stiger upp. Och för det mesta vet jag åtminstone på ett ungefär vad jag ska göra under dagen, och hur det ska gå till för att jag ska kunna landa i soffan på kvällen och känna att jag åstadkommit det jag hade tänkt. Kanske har du också en väckarklocka som säger åt dig när du ska gå upp. Men – talar den också om varför? Idag skriver jag om känsla av sammanhang, inom psykologin förkortat Kasam.

Detta inlägg publicerade jag ursprungligen som gästbloggare på Ett Gott Arbetsliv.

Varför prata om Kasam?

People don’t buy what you do, they buy why you do it. Det är min övertygelse, liksom Simon Sineks, att allt framgångsrikt arbete börjar med ett tydligt varför. Ett syfte, en mening, något som är större än den enskilda människan. Vi mår bäst när vi får bidra till något som ger vårt eget och andras liv mening. Men inte bara det. Decennier av forskning visar även att vi blir mindre stressade och hanterar motgångar bättre, i en tillvaro med hög känsla av sammanhang.

Låt oss börja med en kort berättelse:

Det var en gång en lärare, Aneta, som jobbade på en högstadieskola. Varje morgon brukade hon promenera genom stan till jobbet.

En morgon gick Aneta förbi en stor rivningstomt som hon inte lagt märke till förut. Det var full aktivitet med ett stort bygge som pågick. Överallt såg hon byggställningar, människor och maskiner. Nyfikna stadsbor stod och kikade in mellan staketen för att försöka få en skymt av vad som pågick därinne.

Plötsligt gick en byggjobbare förbi. Aneta hejdade honom: ”Ursäkta, vad är det ni gör därinne?”

”Vi bygger en vägg”, svarade byggjobbaren, ”den ska bli tjugo gånger tio meter så vi behöver mycket material. Fast jag vet inte om det kommer att bli så himla snyggt faktiskt. Nu måste jag gå!”

Och byggjobbaren skyndade vidare.

Aneta fick då syn på en annan byggjobbare som stod och tittade fundersamt på en ritning och kliade sig lite förstrött i håret. Aneta frågade även henne: ”vad är det ni bygger därinne?”

”Jo,”, svarade byggjobbaren, ”vi bygger en ny skola. Det blir bra det här!” log hon.

Vad vill jag illustrera med den här berättelsen? Jo, att det finns en stor och viktig skillnad mellan att se en mening och ett sammanhang med vad man jobbar med – och att inte göra det.

Kasam – känsla av sammanhang

Begreppet Kasam har förekommit inom psykologin i decennier. Begreppet, på engelska Sense of Coherence, kommer ursprungligen från Aaron Antonovskys kända bok Hälsans mysterium. Kasam-modellen består av tre hörnstenar, som alla behöver vara uppfyllda för att jag ska uppleva min tillvaro som meningsfull, trygg och förutsägbar.

Första hörnstenen: begriplighet

För att trivas och må bra behöver jag för det första känna att tillvaron är begriplig. Om jag inte förstår vad jag ska göra om dagarna, eller hur saker och ting hänger ihop, blir det svårt att komma någon vart. Jag behöver förstå vad jag håller på med, annars blir det svårt att se meningen. Om du någon gång varit ny på en arbetsplats, känner du säkert igen känslan av att plötsligt inte ha koll. Var finns kaffekopparna, hur funkar kopiatorn, är detta rätt schema? Att sakna koll stärker inte ens känsla av kompetens, precis.

Andra hörnstenen: hanterbarhet

Inte nog med att tillvaron behöver vara begriplig. Jag måste även ha tillräckligt med resurser, både inneboende och som stöd utifrån, för att hantera livets utmaningar. Om jag begriper vad som förväntas, men saknar exempelvis resurser eller mandat att göra det som krävs – då är situationen inte hanterbar i längden.

Tredje hörnstenen: meningsfullhet

Men det räcker inte att tillvaron är begriplig och hanterbar. Den faktor som allra mest påverkar min hälsa, enligt forskningen på Kasam, är att min tillvaro är meningsfull. Jag behöver ett ”varför” som en stabil grund för det jag gör om dagarna. Om allt känns meningslöst, kan jag tappa motivation för både jobbet, mina sociala relationer och mitt självomhändertagande. Men om jag finner mening och sammanhang i det jag gör, oavsett om det gäller jobbet, familjen, vännerna, fotbollsklubben, hunden eller något annat, är jag bättre rustad även för stora påfrestningar.

KASAM känsla av sammanhang - Normpsykologen, Lina Bodestad, Göteborg

Första byggjobbaren – låg Kasam

Den första byggjobbaren i berättelsen ovan, såg bara sin lilla del. Han såg att han skulle mura en vägg. Men han begrep inte vad väggen skulle användas till, utan gjorde bara sitt jobb. Inte verkade han särskilt nöjd med det heller. Hans svar antydde att han inte kände sig säker på att projektet verkligen skulle gå vägen. Även om hans situation var hanterbar, saknade han både mening och begriplighet för projektet i stort.

En medarbetare som känner såhär, har inte hela bilden av hur hens jobb bidrar till en större helhet. Hen ser bara vad hen själva uträttar, men inte hur det får mening i ett större sammanhang. En sådan medarbetare är oftare missnöjd med sitt jobb – vem bryr sig om vad lilla jag uträttar, egentligen?

Andra byggjobbaren – hög Kasam

Den andra byggjobbaren såg däremot hur hennes insats var en del i ett större långsiktigt bygge. Hon både begrep vad hon gjorde, kunde hantera sin insats och såg en större mening med arbetet.

En medarbetare som känner såhär, har förstått att hens insats är betydelsefull för helheten. Insikten ger hen ork att göra även det där sega, monotona eller slitsamma jobbet – det kommer ju att bli bra till slut! Att få vara med och bygga en ny skola, där barn och unga ska få lära sig saker, växa och utvecklas – det är ju betydligt mer inspirerande än att mura en vägg på tio gånger tjugo meter. Eller tycker du?

Testa dig själv: har du hög eller låg Kasam?

Kasam är en enkel modell som du kan använda för att ta tempen på nuläget. Du kan använda den för dig själv, eller i ditt team, din klass eller grupp.

Ladda ner mitt gratis övningsblad och ta tempen på din Kasam nu direkt:

Kasam, känsla av sammanhang - Normpsykologen, Lina Bodestad, Göteborg

Så hur är det för dig – murar du en vägg, eller bygger du en skola?

–Lina

PS. Du hittar fler övningsblad och checklistor bland mina Freebies!

Stress och jämställdhet: allt börjar med varför - Normpsykologen, Lina Bodestad, Göteborg

Stress och jämställdhet: allt börjar med varför

I min närhet har jag en uppsjö av fantastiska kvinnor. Kvinnor som rockar. Som är kompetenta, stabila, modiga, coola. Som inspirerar mig. Och de som kanske inspirerar mig allra mest är de som mitt i livet lämnat livskarusellen. Hoppat av. Stannat upp. Och börjat göra det de själva brinner för och tror på, istället för bara det som samhället förväntar sig. Men jag blir lika ledsen varje gång jag får höra den där berättelsen. Berättelsen om kvinnan som blev utbränd, och först på sin långa, smärtsamma väg tillbaka förstod att hon egentligen var ämnad att göra något annat. Därför skriver jag om stress och jämställdhet. För att vi berövar världen så mycket awesome genom att ta omvägen via ekorrhjulet.

Stress och jämställdhet – 3 anledningar till varför behöver vi prata om det

Min främsta anledning till att prata om stress och jämställdhet är att så många idag mår så dåligt, trots att de egentligen inte hade behövt. Och, missförstå mig rätt, det är inte den enskilda personens fel. Det hänger inte på den enskilda individen att orka arbeta i ett system, under samhälleliga strukturer, som i sig är sjuka. Tillsammans har vi över decennier byggt upp ett arbetsliv som är organiserat på ett sätt där människan inte är i centrum. Och det gör oss sjuka, stressade och nedstämda.

Många mår alltså dåligt trots att det egentligen finns bättre alternativ. Men av olika anledningar används inte dessa alternativ på organisationsnivå. Det är slitsamt, tröttsamt – och kostsamt. Så, låt oss titta på tre anledningar till att prata om stress och jämställdhet kopplat till psykisk ohälsa.

#1: för att kvinnor utgör 3 av 4 sjukskrivna för psykisk ohälsa

Sedan 2014 är psykiatriska diagnoser vanligaste orsaken till sjukskrivning, enligt Försäkringskassan. Och detta drabbar personer av olika kön på olika sätt. Eller, ja, ”på olika sätt” är en underdrift. Faktum är 3 av 4 som sjukskrivs för psykisk ohälsa är kvinnor (också enligt Försäkringskassan). Det betyder att risken är tre gånger större att Carina, Emma eller Meryem sjukskrivs för en psykiatrisk diagnos, jämfört med Anders, Christina eller Edim. Och stress, utbrändhet och depression står för de flesta av dessa sjukskrivningar. Diagnoser som det tar lång tid att återhämta sig från och där återfallsrisken är stor.

Enligt forskarna finns det inte ett enskilt svar på varför det är så. Att kvinnor i större utsträckning än män arbetar med människor (i så kallade kontaktyrken) kan vara en orsak. Att vi kvinnor i heterorelationer lägger i snitt en timme mer per dag än våra män på obetalt hemarbete, kan vara en annan. Och att vi hetero-kvinnor i större utsträckning än våra män är familjens projektledare, som styr upp vardagen för både oss själva och resten av familjen, kan vara en tredje. En stor svensk studie visade att kvinnor generellt har högre nivåer av kortisol (stresshormon) än män. Stress och jämställdhet verkar alltså hänga ihop på fler än ett sätt.

#2: för att arbetsmiljön i Sverige är ojämställd

Kvinnor jobbar alltså i kontaktyrken större utsträckning än män. Och vi vet att dessa yrken har en mer krävande arbetsmiljö, högre personalomsättning och fler sjukskrivningar. Jämfört med andra länder, har Sverige en arbetsmarknad som är mer tydligt könssegregerad. 8 av 10 systemutvecklare är män, medan 9 av 10 barnskötare är kvinnor. Och så vidare. Män jobbar med teknik, IT och försäljning, kvinnor med vård, skola och omsorg.

Konsekvensen? Att yrken, och hela branscher, värderas olika beroende på dominerande kön. Mansdominerade branscher har högre lön och status. Och vi vet att ekonomisk trygghet hänger samman med psykisk hälsa, framför allt för den som lever på marginalen.

Arbetsmiljöverket talar om att arbeta med människor, ting (som att bygga) eller symboler (som data eller dokument). Att arbeta med människor och symboler är mer stressande än att arbeta med ting. Kvinnodominerade yrken har ofta många mänskliga kontakter och ett arbete som ”aldrig blir färdigt”. Hög fysisk och psykisk belastning leder till högre ohälsotal i dessa yrken, både för kvinnor och män som jobbar där.

Att istället arbeta med ting, vilket ger mer syn- och mätbara resultat, kan vara tillfredsställande på ett mer konkret sätt.  Samtidigt kan sådant arbete bli enformigt och kännas mindre meningsfullt i längden. Tur då att män får 3,5 timmar mer i veckan än kvinnor på stimulerande fritidsintressen…

”De högsta sjuktalen är relaterade till organisatoriska och sociala faktorer i arbetsmiljön. De behöver hanteras på organisatorisk nivå och inte på individnivå.” Vitbok om kvinnors arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket

#3: För högt tempo sänker kvaliteten

Kvinnor och män arbetar i olika branscher, och arbetsmiljön är sämre där flest kvinnor jobbar. Okej. Redan där borde vi ju vara klara över att vi behöver prata om stress och jämställdhet, eftersom det är ett strukturproblem och inte ett individproblem.

Men det finns även faktorer som ligger inom eller nära individens egen påverkansradie, som vi kan börja förändra redan idag. En av dem är att stress och prestation följer en kurva som bara går uppåt till en viss gräns, och sedan vänder. Det lönar sig alltså att jobba hårdare och ta i mer – ett tag. Men till slut vänder den här kurvan nedåt igen. Och då börjar plötsligt hårdare arbete ge mindre utdelning och sämre prestation. Med andra ord går det inte att öka takten i oändlighet. Efter en viss gräns, skulle det istället löna sig att dra ner på takten – och ändå få mer gjort.

Läs mer: Stress och utbrändhet: 3 tankevurpor (och en lösning)

Så min uppmaning till dig idag är denna: fråga dig själv vad du kan stryka i din kalender, den här veckan, som inte kommer att märkas. Som du skulle tjäna lite sinnesfrid på att strunta blankt i. Stryk sedan den saken. Lägg upp fötterna på bordet. Andas ut. Och klappa dig själv på axeln för att du just gjorde dig själv en riktig rebell-tjänst.

–Lina

Behöver din arbetsplats hjälp med att bygga en mer hållbar psykosocial arbetsmiljö? Kontakta mig för ett kostnadsfritt möte, så ser vi om jag är en matchning för er. Stämmer det, kan jag bidra med utbildning och processledning som förflyttar er från Stressville till Awesometown.

Möten: 5 saker vi stör oss mest på (och hur du gör istället)

Möten: 5 saker vi stör oss mest på (och hur du gör istället)

För någon dag sedan la jag ut en bild på Instagram där jag bad folk skriva om sina tips för bättre möten. Jag satt och förberedde en föreläsning om inkluderande möten och läste en intressant rapport om varför människor väljer att engagera sig i föreningar – och vad de sedan stör sig på hos sina kollegor. Idag listar jag 5 saker vi stör oss mest på när det gäller möten. Och ger tips på hur dina möten kan bli mer inkluderande, skarpa och roliga.

Störig sak #1: Mötet är onödigt

”I survived another meeting that should have been an email”. Denna beskrivning känner du säkert igen om du arbetat i en större organisation eller varit aktiv i någon förening. Om syfte och mål med mötet inte är definierat på förhand och de inblandade inte riktigt är klara över varför de kallats till mötet, vad som förväntas av dem, vad som ska avhandlas eller varför, är risken mycket stor att mötet slösar med människors tid och tålamod.

Lösning: definiera syfte (varför) och mål (vad) i god tid innan mötet, och förmedla det till berörda. Om du kommer fram till att mötet främst handlar om att förmedla information – skicka ett mail istället.

Störig sak #2: Någon drar ut på tiden med sidospår, trams eller eget ältande

En alltför vanlig källa till frustration hos mötesdeltagare. Och tyvärr är det ofta samma person(er) som gång efter gång kommer in på irrelevanta sidospår, skämtar om precis allt eller drar upp klagomål och ältanden som ofta redan är inaktuella. Att ibland vandra bort från stigen och skoja eller berätta något intressant är självklart okej inom rimliga gränser, för att göra mötet trivsamt. Men när människor börja skruva på sig, titta på klockan eller sucka, är det hög tid att återgå till dagordningen.

Lösning: ha en tydlig agenda, nerskriven och förmedlad till alla innan mötet, så att ni vet vad ni ska prata om. Helst ska varje punkt även ha en grov tidsangivelse, så att ni vet ungefär hur omfattande varje punkt är. Och punkterna ska gärna ligga i viktighetsordning, för att inte riskera att den viktigaste punkten måste hastas igenom i sista minuten.

Läs mer: Därför misslyckas dina möten: Psykologens 7 tips

Störig sak #3: Den som leder era möten…är inte bra på att leda möten

Jag är ledsen att säga det. Men efter sju år som kommunanställd och aktiv i flera olika föreningar och organisationer, kan jag konstatera en sak. Den som formellt är ordförande, chef eller samordnare för den grupp som träffas, är inte alltid automatiskt den som är bäst på att leda möten.

Att leda goda och inkluderande möten är en konst. Den kräver en fingertoppskänsla för mixen av tydlig struktur och lagom utrymme för sidospår. Personen som leder möten bör själv vara strukturerad och ha lätt för att organisera, planera och hålla i rodret. Men också ha en känsla för att betrakta mötet utifrån, under pågående möte. Att på metanivå se om gruppen är på väg för långt från dagordningen, om någon tar över talarutrymmet eller om syfte och mål är på väg att inte hinna uppnås, är ingen lätt uppgift.

Lösning: utse en mötesordförande bland gruppens medlemmar, som är lämpad att hålla i själva mötet, oavsett vilken formell roll hen har i gruppen. Finns det ingen som är en fena på detta? Ta med fördel in en extern mötesordförande (som föreningar ofta gör på årsmöten och kongresser), för att se till att mötet leds med stadig hand.

Läs mer: Checklista för smartare (och roligare) möten (PDF)

Störig sak #4: För mycket ”nånannanism” på era möten

En vanlig sjukdom som drabbar grupper som har möten, framför allt om deltagarna kommer från olika verksamheter, är ”nånannanism”. Nånannanism innebär att alla på mötet enbart fokuserar på vad de andra i rummet borde göra, borde ha gjort eller skulle kunna göra i en fråga, istället för att fokusera på vad de själva bidragit med eller skulle kunna göra.

Lösning: se till att mötesordföranden är tydlig i början av mötet med att fokus är på vad var och en på mötet kan göra eller bidra med. Låt inte folk komma undan med nånannanism. För tillbaka frågan till personen istället: ”ja, det kanske stämmer att X skulle kunna göra detta, men vad kan du själv göra?”. Våga bli obekväm och låt inte gnällspikar komma undan med att skylla allt på alla andra.

Störig sak #5: Det som bestäms på möten blir inte verkstad och nästa gång börjar ni om på noll

Få saker är så frustrerande som att komma till ett möte och inse att inget av det som du trodde att ni beslutade vid förra mötet har blivit gjort. En anledning till detta kan vara att den som leder mötena, inte är tydlig kring beslut. En annan kan vara att ingen förde protokoll och besluten därför inte blev nedskrivna. En tredje anledning kan vara slentrian – det har blivit kultur att saker inte görs förrän någon uttryckligen påminner, frågar eller följer upp.

Lösning 1: använd tumregeln SMART (specifikt, mätbart, accepterat av alla, realistiskt och tidsrelaterat) för att göra era beslut tydligare. Vem ska göra det, när ska det vara klart, hur vet vi att det är uppfyllt?

Lösning 2: Ett ytterligare råd är att du som håller i mötet, vågar bli obekväm när du följer upp. Om någon inte gjort det som ni (med tydlighet) bestämde på förra mötet, fråga varför? Behöver hen någon hjälp eller stöd för att kunna göra uppgiften innan nästa möte? Låt inte saker glida mellan fingrarna. Gör du det, skapas snabbt en kultur av att saker inte är viktiga, vilket kan vara förödande.

Till sist…

Man skulle kunna sammanfatta mina tips med tre ord (vilket även en psykologkollega också gjorde på min Facebooksida):

Struktur, struktur och struktur.

Vet du ett mötessammanhang där mötena skulle behöva bli mer strukturerade och inkluderande, men ni vet inte hur?

Maila mig på lina@bodestad.se så tittar vi närmare på hur jag kan hjälpa just er att få ut mer av era möten!

/Lina

Stressfällor: psykologens tipsar hur du undviker dem

Stressfällor: psykologens tips för hur du undviker dem

I tidigare inlägg om moderna stressfällor har vi pratat om FOMO, FODO och additiv stress på Instagram. Men hur gör jag då, för att hantera detta myller av möjligheter, denna uppsjö av alternativ varje dag? Att hantera stressfällor handlar i grund och botten om att lära känna dig själv, dina egna genuina intressen – och dina egna gränser. Det är förstås lättare sagt än gjort, men jag tänkte hjälpa dig på traven genom några enkla tips.

Tips mot stressfällor #1: Hitta din egen happy zone

Mitt första tips är att hitta tillbaka till dina intressen. Och här vill jag vara tydlig med att det handlar om saker som är genuina intressen för dig, saker som du idag tycker är roliga, spännande och intressanta. Ingen kommer någonsin att ge dig en medalj för att du gör saker som du tycker eller tror borde vara dina intressen.

Om du tycker om politik, engagera dig i ett parti, visst! Du kommer säkerligen att stormtrivas. Men om politik snarare är det tråkigaste du vet, slösa då inte din tid med att gå på en politisk paneldebatt där du håller på att somna redan under välkomsttalet.

Gå hem och baka en tårta istället, eller gå på yoga, eller åk ut och fiska, eller tokdansa till några riktigt skamligt dåliga, härliga guilty pleasures-låtar hemma i din lägenhet. Gör sådant som du tycker om – livet är för kort för allt annat.

Fundera – vad brukade du göra när du var yngre, där du kunde förlora dig i timmar och glömma bort tiden? Var det att sitta och rita? Sparka boll mot garagedörren? Bygga avancerade konstruktioner med Lego i tusen färger? Att väcka gamla intressent till liv är ett säkert sätt att hitta din happy zone.

Tips mot stressfällor #2: sätt dina krav under lupp

För det andra råder jag dig att börja nysta och bena i var dina upplevda krav faktiskt kommer ifrån – och framför allt, från vem. Många gånger visar det sig nämligen att de där kraven vi trodde att ”alla andra” hade på oss, egentligen mest kom från oss själva och inte hade så mycket förankring hos andra.

Enkel övning för att kartlägga dina krav

En enkel övning är att skriva ner tio saker du gjort den senaste veckan på ett papper. Det kan vara stort eller smått, det spelar ingen roll. Gör sedan två spalter på baksidan av pappret och kalla den ena för ”För min egen skull” och ”För andras skull”. Putta sedan in de tio sakerna du skrivit upp i de två spalterna. Reflektera: vad tänker och känner jag när jag ser den här uppdelningen?

Bonus: Vill du göra övningen direkt kan du printa ut och fylla i den här.

Tips mot stressfällor #3: gratis checklista med 6 fokusfrågor

Vill du ha ett superbra verktyg som kan hjälpa dig att bli mindre stressad? Ladda ner min finfina gratis checklista som hjälper dig att navigera bland krav, behov, önskningar och möjligheter i din vardag. Enjoy!

(Klicka på bilden och högerklicka/håll in för att välja ”Spara som…” när du får upp PDF:en)

–Lina

PS. Behöver du hjälp med att hitta tillbaka till vad som får just dina ögon att glittra? Kontakta mig så berättar jag mer om mina individuella rådgivningssamtal.

3 vanliga stressfällor: additiv stress, eller "Instagram-stressen"

3 vanliga stressfällor: additiv stress på Instagram

Stressfällorna FOMO och FODO, som jag skrivit om tidigare, har en förälder – en gemensam urmoder som de båda är sprungna ur. Denna urmoder kallas inom psykologin för additiv stress och handlar om att jämföra sig med andra – på ett lite twistat sätt. Hint: Instagram och Facebook bidrar starkt till denna stressfälla…

Med sociala medier som Instagram, Snapchat och Facebook kan vi idag hålla koll på flera tusen personer och deras förehavanden – när som helst, dygnet runt. Och på många sätt är detta förstås roligt, inspirerande och spännande. Jag vet inte hur det är med dig, men jag själv är av naturen en väldigt nyfiken person och vill gärna veta och ta del av vad andra människor gör.

Det som gör att vi blir stressade är återigen vår stenåldershjärna. Den kan nämligen inte riktigt greppa att vårt flöde på Instagram består av fyrahundra olika människor. Istället tror vår hjärna att det är en annan person som gör allt som dessa fyrahundra gör tillsammans.

Därför får du additiv stress av Instagram

Din hjärna tänker:

”Om den personen på en helg både hinner träna inför Vasaloppet, baka söta cupcakes med sina barn, laga ekologisk pasta från grunden och reparera ett gammalt torp på Gotland- då borde jag ju också hinna det, eller?”.

Vi tror att vi kan jämföra oss – en enskild människa – med hela vårt flöde på Instagram eller Facebook. Som ju egentligen består av hundratals olika människor.

Och det säger ju sig självt: om jag jämför mig med hundratals, ibland tusentals, andra människor och tror att jag ensam ska kunna göra samma saker som alla dem tillsammans – då kommer jag att känna mig stressad. Jag blir också rädd för att missa allt kul som ”alla andra” gör, och rädd för att göra ”alla andra” besvikna när jag inte ställer upp på tusen olika saker. Man har även exempelvis sett att sociala medier kan bidra till sämre självkänsla hos ungdomar.

Så hanterar du stressfällorna

Så vad kan du då göra för att inte bli helt tokig och sönderstressad i denna strida ström av möjligheter, erbjudanden och chanser? Läs vidare i mitt inlägg om stresstips här. (Hint: där kan du också ladda ner min gratis checklista mot stress!)

–Lina

PS. Behöver du hjälp med att hantera det moderna livets stress, och hitta tillbaka till vad som verkligen är viktigt för dig? Kontakta mig så berättar jag mer om mina individuella rådgivande samtal.

3 vanliga stressfällor: FODO

3 vanliga stressfällor: FODO, att göra andra besvikna

I förra inlägget om stressfällor skrev jag om FOMO, Fear of Missing Out. FOMO har en kusin, som egentligen är ännu jobbigare eftersom, den här karaktären även kan fylla oss med skuldkänslor inför andra människor. Idag skriver jag om stressfälla nummer två, nämligen FODO.

Tredje delen hittar du här och mina tips för att hantera stress (med en smart gratis checklista) hittar du här.

FODO – Fear Of Disappointing Others

FODO, Fear Of Disappointing Others, handlar om rädslan att göra andra besvikna. Vi har ofta en föreställning om att andra människor räknar med oss, sätter sitt hopp till oss och vill att vi ska delta i olika saker.

Och allt som oftast stämmer ju givetvis detta – min familj saknar mig när jag kommer hem sent, min chef räknar med att jag gör mina arbetsuppgifter, mina kollegor och affärskontakter räknar med att jag dyker upp till möten och annat som är planerat.

Men många gånger tillskriver vi våra medmänniskor betydligt högre förväntningar än vad de faktiskt har. Jag tror att människor kommer att bli ledsna, besvikna eller inte tycka om mig för att jag missar något eller ställer in ett möte. Detta är bland annat en av många orsaker till sjuknärvaro, det vill säga att vi går till jobbet fast vi är sjuka, av rädsla för att göra andra besvikna genom att stanna hemma.

Så hanterar du FODO

Men faktum är att våra medmänniskor ofta har en betydligt större förståelse än vi ibland tror. Och dessutom är de allra flesta människor alldeles för upptagna av sina egna vardagsbestyr och förtretligheter, för att hinna haka upp sig särskilt länge på andras.

Vi tänker alla på oss själva och våra närmaste först – andra kommer oftast i andra hand. Folk bli sällan sådär himla besvikna eller ledsna för att vi ställer in något eller delegerar bort en uppgift.

Ibland – helt ärligt – märker de det inte ens. Trots att vi själva tror att vi är viktigast i världen…

Så mitt råd till dig idag är: våga ställa in! När det kör ihop sig i kalendern – ring din vän och säg att ni får ta den där lunchen en annan dag. Om kollegan knackar på och ber dig att ”bara kolla lite snabbt” – säg att du gärna hjälper till, men inte hinner just idag.

Chansen är faktiskt stor att folk kommer att respektera dig för att du sätter gränser. Och, vem vet, kanske inspireras till att göra samma sak själva…

–Lina

PS. Tycker du att det här med FODO stämmer in på dig, men vet inte hur du ska hantera det på ett bra sätt? Jag erbjuder individuella samtal där vi kan bolla idéer och se vad just du behöver.