Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor (och en lösning)

Hur långt kan du höja din prestation innan du faktiskt börjar sänka den istället? Är krav alltid av ondo när det gäller stress? Och vems fel är det egentligen när en person drabbas av utbrändhet?

Flera gånger den senaste veckan har jag samtalat med kloka kvinnor i min närhet. Detta är i sig inget ovanligt – sådana samtal sker mest hela tiden. Men jag har noterat ett ämne som återkommit på flera håll, och som har med stress och utmattning att göra. Så idag tänkte jag ägna mitt inlägg åt ett vanligt missförstånd som verkligen skulle behöva redas ut när det gäller stress.

Låt oss börja från början: vad är stress och utbrändhet?

Kortfattat kan vi säga att stress uppstår när någon form av krav ställs på oss människor. Ibland kallar man dessa krav för stressorer, saker som orsakar stress. Kraven kan vara låga eller höga, kortvariga eller långsiktiga. Det är inte kraven eller stressorerna i sig som bestämmer hur vi mår av att utsättas för dem. Långvarig stress och risk för utbrändhet uppstår först när stressorerna, kraven, överstiger de resurser vi har för att hantera dem.

När man tar ut mer från kontot än man sätter in, för att ta en metafor som de flesta förstår.

Så låt oss nu titta på tre vanliga tankevurpor kring stress – och hur vi kan tänka istället.

Tankevurpa #1: ”Gör mer = få mer gjort”

En tankevurpa som många av oss gör, är tanken ”gör mer = få mer gjort”. Sanningen är dock att vi inte alls alltid får mer gjort genom att göra mer. Låter det bakvänt? Titta på den här bilden så blir det tydligare:

Visst, den här vackert handritade bilden som jag skapat i MS Paint kanske inte vinner några priser på en konstutställning – men den illustrerar tydligt att jag bara får ut mer av att göra mer, upp till en viss gräns. Efter att den gränsen passerats, kommer jag att prestera sämre och få mindre gjort – även om jag fortsätter att göra fler och fler saker.

Detta betyder att jag ibland skulle vinna på att tagga ner lite – och faktiskt prestera bättre på kuppen. Fråga elitidrottare och deras tränare: ibland är nyckeln till viktiga segrar faktiskt att sänka ribban något för sin träning, för att hitta en optimal nivå som håller hela vägen.

Tankevurpa #2: ”Stress och utbrändhet beror främst på mig själv

Psykisk ohälsa till följd av stress drabbar allt fler människor i Sverige. Siffror från Arbetsmiljöverket tyder tyvärr även på att kvinnor drabbas i ungefär dubbelt så hög utsträckning som män. Vad detta beror på får vi titta närmare på i ett annat inlägg. Idag för vi nöja oss med att konstatera att stress och utbrändhet är verklighet för allt fler – det handlar om många tusentals svenskar varje år.

Därför är det för mig en gåta hur både förebyggande arbete och rehabilitering av dem som drabbats, fortfarande i så stor utsträckning verkar handla om individen.

En person som behandlas för utbrändhet kan exempelvis rådas att:

  • Lära sig att ”säga nej”
  • Sköta sin sömn och återhämtning bättre
  • Träna kroppen och ta hand om sig själv
  • Lyssna mer till kroppens signaler och varva ner i tid

Men i otaliga fall är personen inte ensam, utan är ett symtom på en organisation där fler människor mår dåligt, är stressade och riskerar att drabbas av ohälsa. När en medarbetare äntligen kommit tillbaka, går plötsligt en annan medarbetare in i väggen och försvinner. Ibland i veckor, månader, ibland i flera år.

Och när en medarbetare sjukskrivs, händer det att ingen vikarie sätts in, eftersom det är vanskligt att veta hur lång tid som behöver täckas. Vilket leder till att de kollegor som är kvar, får ännu mer att göra eftersom de nu även ska täcka upp för den som är sjukskriven. Och vad riskerar denna ökade belastning att leda till? Ja, det säger ju sig självt.

Tankevurpa #3: skuldkänslor för att vara ”den som inte orkade”

När kollegorna får täcka upp för någon som är sjukskriven, riskerar detta även att spä på de skuldkänslor som många som drabbas av stress och utbrändhet redan känner.

Varför tog jag inte hand om mig själv bättre? Varför lyssnade jag inte på min kropp? Jag borde ha…jag skulle ha…om bara jag hade…

Och så vidare. Vi duktiga flickor och presterande pojkar är ofta extra bra på att lägga skulden på oss själva. Skammen över att vara ”den som inte pallade trycket” och skuldkänslorna över att inte ha gjort allt det där som man borde, blir ytterligare sten på börda för den som redan mår dåligt.

Men stress och utbrändhet handlar inte alls enbart om dig som individ och vad du gjort för ”fel”. Väldigt ofta handlar det istället mer om ett sammanhang, en situation och en organisation som inte varit hälsosam och där det i längden hade varit omöjligt för dig – eller för någon annan – att orka hålla prestationen och motivationen uppe. För att inte tala om samhällets normer och förväntningar, som vi pratar om i andra inlägg här på bloggen.

Utbrändhet och stress: 3 tankevurpor där vi alla behöver tänka om - Normpsykologen

Lösningen: sundare normer för en hållbar hälsa och mindre risk för utbrändhet

Så, när vi nu plöjt igenom detta veritabla träsk av stress, symtom och skuldkänslor – finns det då någon ljusning i slutet av tunneln? Finns det några lösningar? Ja, självklart.

Om vi bestämmer oss för att inte (enbart) lägga skulden och ansvaret för stress och utbrändhet på individen, utan även lägger krut på att skapa hälsofrämjande arbetsplatser. Då kan vi tillsammans börja vända skutan mot ett mer hållbart arbetsliv.

Och, du har väl inte glömt den vackra kurvan jag ritade ovan – lägre stressnivå kan många gånger ge högre prestation – och därmed större vinst, för dig som pratar det språket.

Hälsofrämjande arbetsplats: första steget på vägen

Ett av de första stegen handlar om att synliggöra normer och förväntningar som finns på arbetsplatsen.

Hur ser det ut på din arbetsplats? Några punkter att undersöka:

  • Vilka tider läggs möten?
  • Förväntas du svara i telefon och läsa mail dygnet runt?
  • Sitter ni i öppna landskap eller slutna rum?
  • Vilka möjligheter har du till paus, återhämtning och rörelse på arbetstid?
  • Hur flexibla är arbetstiderna, för att passa människor med olika dygnsrytm?
  • Hur anpassad är arbetsplatsen till olika funktionsvariationer?
  • Hur jämställd är arbetsplatsen?
  • Vilka möjligheter har anställda att påverka sina prioriteringar, sin arbetsbelastning och hur det egna arbetet organiseras?
  • Hur ser stödet och kommunikationen ut mellan chef och medarbetare och mellan kollegor?

Listan kan förstås göras ännu längre. Men jag sätter punk här, och hoppas att du fått inspiration till att ta första steget mot att göra din arbetsplats lite mindre stressande och lite mer hälsofrämjande. Det vinner vi alla på i längden.

Ta hand om dig!

–Lina

PS. Är du eller ditt företag intresserade av en utbildning om hur ni kan hantera stress och skapa en roligare, trivsammare och mer hälsosam arbetsmiljö? Kontakta mig så tar vi en fika och tittar på det närmare tillsammans!

Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra)

Nätmobbning: 4 saker föräldrar borde veta

Internet och sociala medier är en enorm lekplats, och liksom på vanliga lekplatser förekommer det mobbning. Idag skriver jag om 4 saker du som förälder bör känna till om nätmobbning.

Visste du att den genomsnittlige Facebook-användaren har över 100 vänner? Det betyder att när du lägger upp en bild på Facebook, är det samma sak som att gå runt med bilden på ett plakat och visa upp den för över 10 000 personer – lika många som det bor i hela Bengtsfors kommun. Det skulle inte många göra, men på nätet sprider vi våra bilder, tankar, åsikter och senaste middagstallrikar hejvilt omkring oss. Ofta utan särskilt mycket eftertanke. Och detsamma gäller våra barn och unga.

Med jämna mellanrum hamnar jag i diskussioner med andra vuxna kring hur våra barn och unga egentligen har det i sociala medier, spelcommunitys och på andra mötesplatser på nätet. Det pratas om nätmobbning. Näthat. Nät-troll.

Ganska snart börja många vuxna att oja sig och komma med förbundstankar som ”Borde vi inte bara stänga ner alltihop?” eller ”Mitt barn ska minsann inte få ha Facebook förrän hon är 25 år!”.

Och visst, absolut, jag förstår tanken. Du är rädd om dina barn och vill skydda dem. Inget som helst konstigt med det.

Men liksom i många andra sammanhang, är ett förbud sällan verksamt mot roten till ett problem. Här är istället några saker du som vuxen bör känna till – och några saker du kan göra – för att ditt barn ska ha det bra både på nätet och i ”verkligheten”.

För ditt barn kan nätet vara det viktigaste sociala forumet

Att barn och ungdomar använder nätet och sociala medier i större utsträckning än oss i tidigare generationer, har väl inte undgått någon. Det kommer alltid något nytt i flödet, som alltid är vaket och i rörelse, dygnet runt.

Om ett barn eller en ungdom spenderar mycket tid framför datorn eller mobilen, är det vanligt att vuxenvärlden reagerar och tycker att det är negativt och måste åtgärdas snarast. Man ”måste vara ute i friska luften” och ”träffa sina kompisar på riktigt också”, kan det heta, från välmenande vuxna.

Men faktum är att nätet – sociala medier, spel och andra communities – är den viktigaste sociala arenan för många ungdomar idag. För en tonåring som är lite tillbakadragen och tycker att sociala kontakter är både knepiga, jobbiga och meningslösa, kan en spelvärld, där man delar intressen och gör saker tillsammans, vara en välkommen tillflyktsort.

Just det, en tillflyktsort – ett ställe man flyr till, för att man trivs bättre där. Inte konstigt då att man som tonåring blir både ledsen, upprörd och säger emot när ens förälder för femtioelfte gången säger åt en att ”stänga av det där löjliga spelet och gå ut en stund i friska luften”.

Jag menar, tänkt dig själv att du var i en liknande situation – satt på en mysig restaurang och åt din favoriträtt kanske. Tillsammans med ett par goda vänner du inte träffat på ett tag. Och så plötsligt kommer någon och tänder upp ljuset och säger att ”nehej, nu måste alla ut i friska luften!”.

Inte skulle du bli jätteglad?

Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra) - Normpsykologen

1 av 3 unga är utsatta för någon kränkning på nätet

Enligt Friends Nätrapport har var tredje ungdom utsatts för kränkningar på nätet. Tjejer blir oftare utsatta i sociala medier medan killar oftare drabbas i spel. Detta beror främst på var tjejer respektive killar befinner sig på nätet, var de umgås mest.

Den vanligaste formen av kränkningar är elaka kommentarer eller sårande meddelanden. Men det är även vanligt att känna sig utanför i den sociala gemenskapen på nätet. Att inte få några likes, eller bara några få, medan kompisarna får tio- eller hundratals, kan bli en tydlig markering.

Bara varannan som blir utsatt berättar det hemma

Bara drygt varannan ungdom som blir utsatt för nätmobbning eller kränkningar på nätet, berättar detta för någon vuxen hemma. När jag frågar ungdomar om varför de inte vågar prata med vuxna hemma om vad som händer på nätet, är ett vanligt svar: ”jag är rädd att de ska ta mobilen eller datorn ifrån mig”. Unga är rädda att vuxna ska ta ifrån dem mobilen eller datorn, vilket skulle göra att de hamnade utanför sin sociala gemenskap. Istället för att riskera detta, väljer därför många att vara tysta.

Givetvis finns även andra orsaker, som skam, rädsla för att mobbningen ska förvärras eller oro för att föräldrar och andra vuxna ska bli arga. Kanske blir man utsatt för kränkningar i ett forum där man vet att man egentligen inte får vara. Viktigt är i alla fall att konstatera att långt ifrån alla barn och ungdomar som råkar ut för saker på nätet berättar det spontant hemma.

Nätmobbning börjar nästan alltid i ”verkligheten”

Det är lätt att som vuxen tro att mobbning och kränkningar i sociala medier är ett nytt fenomen och att våra barn var mycket mer skyddade från mobbning förr i tiden. Vuxna har ofta även en missuppfattning om att det främst handlar om anonyma kränkningar från okända ”troll”.

Men faktum är att de allra flesta unga som blir utsatta för kränkningar på nätet, blir utsatta av någon de redan känner. Någon som går i samma klass, på samma skola eller spelar i samma fotbollslag. Och vanligen har mobbning och kränkningar redan förekommit på skolgården eller i omklädningsrummet innan de uppstår på nätet.

Nätet, sociala medier och spel är bara en arena, ett medium – inte en egen värld skild från ”den verkliga” världen. För barn och ungdomar idag är nätet och ”verkligheten” samma sak.

Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra) - Normpsykologen

Förebygg nätmobbning – tips till föräldrar

Så – vad gör man då? Gå vidare till det här inlägget om 4 tips kring vad du som vuxen kan göra för att förebygga och hantera nätmobbning och kränkningar på nätet. Jag avslutar med ett kort tips för att väcka samtalet kring hur vi är mot varandra på nätet.

Praktisk övning om nätmobbning

Nästa gång du får en stund att prata med ett barn eller en tonåring i din närhet – pröva att dela med dig först, innan du börjar fråga. Visa din senaste bild på Facebook eller Instagram och berätta lite om var, när och i vilket sammanhang den togs. Om barnet visar intresse, leta upp andra bilder eller statusar och diskutera. Kanske har du läst en spännande nyhet eller sett ett roligt klipp?

Vem vet, kanske hamnar ni i en jättespännande diskussion – och lär er något nytt bägge två?

–Lina

PS. Vill du veta mer om hur föräldrar och skola kan jobba med kränkningar i spel och sociala medier? Jag håller utbildningar och workshops för skolor, studieförbund och föräldragrupper, även för barn och unga. Nyfiken? Kontakta mig så berättar jag mer!

Normer - bra, dåligt, härligt, farligt? 6 frågor och svar från psykologen - Bodestad Psykologkonsult

Normer – så utmanar du dem med ett hemligt verktyg

Normer – vad är de bra för, egentligen? Behöver vi dem? Hur påverkar de oss? Och vad händer när vi bryter mot dem? Det är min fasta övertygelse att en del av den psykiska ohälsa vi ser i dagens samhälle, beror på olika normer som blivit för snäva . Och jag är också övertygad om att vi kan få fler människor att må bra och utvecklas, om vi bara vågar bredda och vidga våra normer.

Och det kan kännas svårt: men egentligen behöver vi bara ett enda hemligt verktyg. För att få tillgång till det, måste vi först besvara några frågor.

Beredd? Nu kör vi!

Varför behöver vi normer?

I grunden är normer något bra, som vi människor behöver för att överhuvudtaget kunna leva tillsammans i någon form av civiliserade samhällen. Att stå i kö i mataffären eller hålla till höger i rulltrappan är typexempel på normer som underlättar vardagen i ett komplext samhälle.

En norm är i grunden oftast något bra – något som underlättar, skapar gemenskap och sammanhang och som gör tillvaron förutsägbar. Och förutsägbarhet är bland det bästa vi människor vet. Därför ogillar de flesta av oss faktiskt förändring – hur öppna och nyfikna vi än utger oss för att vara. Men det där får vi avhandla i ett annat inlägg.

Varför behöver vi prata om normer?

Om normer är något bra och något som gör att saker och ting i våra mänskliga samhällen fungerar smidigare – kan vi då inte bara låta normerna finnas där, som guider och vägvisare? Och visst, absolut – ofta fungerar detta jättebra och helt obemärkt.

Men det finns inte bara möjliggörande normer, utan även begränsande normer, som gör att människor hamnar utanför. Som gör att vissa människor känner: ”jag passar inte in”. Och detta riskerar att i värsta fall leda till ohälsa.

Att ständigt känna sig utanför eller missförstådd kan vara oerhört tärande, även om utomstående kan uppfatta att det handlar om obetydliga småsaker, som ordval, blickar eller små kommentarer.

Som vi konstaterade i det här inlägget är normer oftast osynliga för dem som ryms inuti dem – och det får ofta konsekvenser att bryta mot en norm. Just därför är det viktigt att vi, åtminstone ibland, påminner oss själva om att normer också är föränderliga. Att de kan omförhandlas och vidgas, så att fler människor kan bli inkluderade.

Vill du lära dig mer om normer rekommenderar jag såklart min bok ”Farliga prinsessor och ljuva monster – om normutmanande föräldraskap”. Kan läsas av alla norm-nyfikna, även om du inte själv har barn.

Vad finns det för risker med snäva normer?

Risker med snäva normer är bland annat att människor:

  • Går miste om intressen, sociala relationer, studier, yrkesval och mycket annat. För att man upplever sig inte passa in eller tillhöra en viss grupp.
  • Känner sig osynliga. Om jag aldrig ser eller hör personer som liknar mig på min arbetsplats, på TV, i reklam, i radio, på bussen eller någon annan stans i offentligheten, kan det skapa en känsla av att ”sådana som jag finns inte, eller får inte synas”.
  • Känner skam. Om jag exempelvis identifierar mig som kvinna, men inte upplever att jag har de intressen eller attribut som en kvinna förväntas ha enligt normen, kan jag undra vad som är fel – och i värsta fall uppfatta att det är mig det är fel på.
  • Drabbas av psykisk ohälsa. Att ständigt känna att man inte passar in, måste förställa sig, anstränga sig bortom sina egna gränser, spela en roll eller göra saker man inte trivs med, kan vara oerhört tärande för en människa och kan leda till ohälsa.

Vi har alla idag en mängd olika normer att förhålla oss till. Och ju fler normer vi har att följa, desto större blir risken att inte passa in eller leva upp till någon av alla dessa normer.

Hur kan jag bli mer medveten och norm-utmanande?

Att börja få syn på normer, och ifrågasätta dem, kan kännas både svårt, jobbigt, skrämmande.

Var ska jag börja? Hur gör man? Vad säger man? Och kommer inte folk att tycka att jag är rent ut sagt skitjobbig, som plötsligt börjar ifrågasätta saker till höger och vänster?

Jag förstår att det kan kännas så. Men faktum är att det inte alls behöver vara svårt eller krångligt att börja bli lite mer norm-utmanande i sin vardag.

Det enda du behöver är egentligen ett par norm-glasögon.

Så utmanar du normer - med ett hemligt verktyg

Världen genom normglasögon – se normer med nya ögon

Ett par glasögon som du sätter på dig – inte hela tiden varje dag, men någon gång då och då. Och när du sätter på dig de här glasögonen, kan du börja ställa frågor som du inte har ställt förut (och kanske ingen omkring dig heller).

Varför är det på detta viset? Vem har bestämt det? Vem gynnas, vem missgynnas? Hur skulle vi kunna göra istället, så att fler blev inkluderade?

De här enkla frågorna kan man lägga som ett filter ovanpå nästan allt. Och jag lovar dig – när du väl börjar, är det lätt att bli fast. Plötsligt har du förvandlats till en norm-detektiv, som nosar upp och undersöker normer i stort och smått.

Och jag lovar dig en sak till – att prata om normer är något som engagerar och berör. Vissa blir arga, andra blir rädda. Några går igång så att det bara gnistrar i ögonen. Men få lämnas helt oberörda.

Förändring kräver att jag gör något annorlunda. Att jag säger, tänker, känner, vill något annorlunda. Det kräver att jag blir berörd, att jag får syn på något och börjar förstå.

Börjar förstå, så att jag kan börja förändra.

–Lina

PS. Blir du nyfiken på hur jag som normpsykolog och certifierad normingenjör via Add Gender använder mina egna normglasögon? Kontakta mig, så berättar jag mer. Och vem vet – tillsammans kanske vi kan få syn på något som förändrar allt.

Därför borde du sluta städa - psykologens 4 bästa tips - Bodestad Psykologkonsult

Sluta städa: psykologens 4 bästa argument

När är ditt hem ”okej städat” enligt dig? Hur ofta behöver du dammsuga för att känna att du inte får dåligt samvete? Hur länge skulle du kunna låta ditt hem vara ostädat, innan det skulle börja störa dig? En dag? En vecka? Eller ett halvår? Faktum är att du borde sluta städa – låt mig ge 4 argument varför.

I lördags hade jag glädjen och lyxen att få sitta med tre av mina allra bästa vänner och äta hotellfrukost på ett spa i Varberg. Det är verkligen inte varje dag det händer, och jag njöt såklart av varje sekund. Njöt av att umgås med mina sköna, kloka, roliga, omtänksamma vänner. Och av, du vet – hotellfrukost.

Vi kom, inte helt oväntat, att tala om familjelivet och småbarnscirkusen och hur man jonglerar barn, familj, jobb och allt annat man vill hinna med. Vi kom in på olika tips och råd för hur man kan göra vardagen åtminstone lite mer smidig, mitt i alla logistiska övningar.

Och när jag hade haft en stunds utläggning om varför alla barnfamiljer borde få sin mat hemkörd till dörren, frågade en av mina vänner om jag hade några fler life hacks för småbarnsföräldrar som jag tyckte att andra borde anamma.

Vad jag svarade?

Psykologens råd till barnfamiljer: sluta städa

Jag erkänner att jag sa detta med en viss reservation i rösten, eftersom det idag är nära på tabu att erkänna att man inte städar regelbundet.

Va? Vill du att dina barn ska bli sjuka och dö? Tänk om det kommer förbi någon från Sköna Hem eller Residence och vill fotografera ditt hem lite spontant, vad gör du då? 

Så sa givetvis ingen av mina tre vänner. De förstod vart jag ville komma.

Som av en händelse lyssnade jag på programmet Stil i P1 på vägen hem från Varberg, där de pratade just om att hitta sin egen stil och göra som man vill. De pratade om en excentrisk man i England som inte hade städat sin lägenhet på över 30 år. ”Ta det lugnt”, var hans råd till de engelska husmödrarna – ”efter de första fyra åren blir inte smutsen så mycket värre”.

De intervjuade även Jenny Damberg och Agnes Wold, som båda har pratat och skrivit återkommande om vår tids städ- och renlighetsmani, och om hur den hänger ihop med den ständiga ansvars- och skuldbeläggningen av kvinnor. ”Om du inte städar ordentligt blir dina barn sjuka – då har du misslyckats”. 

Därför borde du sluta städa: psykologens 4 bästa argument

#1: Du får en bättre relation med din partner (och dig själv)

Studie efter studie, artikel efter artikel, visar att städning och hushållssysslor är bland de ämnen som par och familjer tjafsar mest om. Detta kan bland annat handla om olika förväntningar eller olika bilder av acceptabel nivå av sunkighet i hemmet. Om en partner har en betydligt högre – eller lägre – ribba än en annan, är det upplagt för missnöje från båda hållen. En tycker att det är för stökigt, en annan att ”du tjatar ju baaaara om städning jämt”. Det ryktas även om studier som visar att kvinnor blir störda av stökighet betydligt lättare än vad män blir.

Så gör du: diskutera med din partner vad ni båda har för förväntningar, på er själva och på varandra, vad gäller städning. Vad är viktigt för vem, och varför?

Du som har stort behov av ordning: hur blir det för dig när hemmet är rörigt? Blir du visuellt överstimulerad av alla saker överallt? Blir du trött och stressad inombords när det är rörigt ”utombords”?

Och du som inte berörs av att ha det stökigt och dammigt – vad är viktigt för dig? Hur mycket skulle du kunna tänka dig att ”höja din ribba” för att mötas på halva vägen med din partner? Vad känns rimligt för dig?

#2: Du får mer tid till annat

Vi är alla bekanta med det här konceptet om att dygnet har 24 timmar och att detta är samma för oss alla. Enkel matematik ger då att genom att sluta städa och ta bort några uppgifter du brukar göra, frigör du tid som du kan lägga på något annat. Förslagsvis något roligare.

Så gör du: Enas med din partner – och/eller dig själv – kring vad som faktiskt är en rimlig, realistisk nivå på städning och renlighet i just ditt/ert hem. Måste det dammsugas flera gånger i veckan? Behöver tvätten verkligen både strykas, vikas och läggas undan så fort den är torr? Ju fler småsysslor och moment som går att skala bort, eller göra mer sällan, desto mer tid och energi kan sparas och läggas på något roligare istället.

Tiden som blir över när du valt att sluta städa lika mycket, använder du förslagsvis till något som ger glädje, energi och pepp. Lägg tiden på dig själv, eller se till att du och din partner lägger den på varandra. Vem du än lägger den här extra tiden på, stärker du en relation, även om det skulle råka vara med dig själv.

#3: Du hjälper till att bryta en osund norm

Det finns idag en uppsjö av tidningar, tv-program, bloggar, Instagramkonton, Pinterest-boards och andra kanaler där man kan bli fullkomligt bombarderad av perfekta, välstädade och smart organiserade hem.

Men det är få ställen (undantaget den alldeles underbart befriande Facebook-gruppen ”Family living – the true story”) som visar upp hur det faktiskt ser ut hemma hos en genomsnittlig småbarnsfamilj i Sverige. Tvätthögar i hela soffan, chipssmulor på golvet, en överbliven papperstomte från julen 2013 – när såg du det på Instagram senast? Nej, just det.

Att sluta städa, är idag ett riktigt statement. Det är ett rebelliskt långfinger i luften åt orealistiska ideal som ingen människa skulle hinna eller orka leva upp till, ens om man försökte. Och tur är väl det. För det finns ju trots allt få saker som kan kännas mer meningslösa, än att damma av en hylla som inom två dagar kommer att vara exakt lika dammig igen.

Så gör du: när du väl börjat göra allvar av att sluta städa eller åtminstone dra ner på din städning, se då också till att faktiskt nämna detta för andra lite då och då. Tala om för dina vänner att du bestämt dig för att sluta städa. Då bidrar du till att vidga normen av vad som är ”normalt” och rimligt. Lägg gärna upp en bild av ditt vardagsstök på Facebook eller Instagram, med en ironisk, lite rolig bildtext, så lockar du garanterat också till skratt och igenkänning.

#4: Du känner dig stärkt i din integritet

Att bryta mot normer man inte håller med om eller tycker borde finnas, är inte bara till hjälp för andra runtomkring. Det ger också en oväntat härlig och kittlande känsla av makt, integritet och ”jag gör minsann som jag vill”. Det är en power-boost att våga göra något som känns läskigt, tabubelagt eller nästan skamligt – och sedan upptäcka att det inte alls var så farligt när man väl gjorde det.

Jag har aldrig varit särskilt pedantisk av mig just vad gäller städning (den energin har jag, i egenskap av duktig flicka, lagt på annat istället). Och jag kan, på riktigt, ibland stanna upp och känna hur gött det faktiskt är att inte ha så himla ambitiösa krav. Känna att det är jag som bestämmer, att jag inte måste städa för någon annans skull än min egen.

För jag lovar, det kommer aldrig att komma hem någon städpolis till dig och bötfälla dig för bristfällig damning eller för att ditt diskberg överstiger tillåten maxgräns.

Och, kanske ännu viktigare – ingen kommer sannolikt att tacka dig för att du la din dyrbara tid på att dammsuga bakom spisen eller torka alla prismorna i kristallkronan separat. Det är inte sådana saker vi minns, det är inte sådant som människor blir ihågkomna för.

Sikta hellre på att bli ihågkommen som ”hon som lagade så härliga middagar”, ”han som bjöd så mycket på sig själv” eller ”hen som alltid lyssnade så bra när man hade något bekymmer”.

Så gör du: Har du människor i din närhet som brukar anmärka på din städning? Ta då med dig ett av mina favoritcitat, som även får avsluta inlägget:

Oroar du dig för ting som är små? Då är du väl inte större än så.

–Lina

Psykologens tips för bättre möten - Bodestad Psykologkonsult, Göteborg

Därför misslyckas dina möten: psykologens 7 tips

Har du någon gång suttit i ett möte, där du snart börjat tänka på annat? ”Vad gör jag här? Vad blir det till middag idag? Har inte han samma tröja på sig som igår?”. Och hur många gånger har du gått ut från ett möte, och på vägen ut frågat en kollega vad som bestämdes – och ni har två helt olika svar? Dåliga och ineffektiva möten är sannerligen ett slöseri med tid på arbetsplatser runt om i vårt avlånga land, varje dag. Därför ägnar jag detta inlägg åt hur du undviker 7 vanliga mötes-misstag.

”Committee: a group of people who keep minutes, and waste hours”. 

Känner du igen detta torra skämt? Grattis, då är du kanske lika mycket av en mötes-nörd som jag. (Minutes är det engelska ordet för mötesanteckningar, för dig som inte sitter riktigt lika fast i mötes-träsket).

Genom åren har jag, baserat på erfarenheter av goda möten – och många väldigt dåliga möten – börjat ana vissa tendenser. Så idag tänkte jag hjälpa dig att vässa din mötesteknik. Så att du kan skapa möten som är både effektiva, produktiva och – Gud förbjude – kanske till och med roliga.

Målet: bättre och mer inkluderande möten

Framför allt handlar det förstås om att skapa möten som är inkluderande. Det vill säga, möten där allas röster, tankar och åsikter blir hörda. Och för detta krävs ibland att vi sträcker oss lite utanför ”sitta-runt-ett-bord-med-varsitt-block-och-penna”-normen.

Misstag #1: Du har inte tydliggjort syfte och mål

En annan klassisk kaffemuggs-text på kontor runt om i världen är ”I survived another meeting that should have been an email”. Och det ligger faktiskt en hel del i även detta torra skämt. För en av de allra mest grundläggande frågorna att ställa sig innan man planerar ett möte är förstås: behövs det här mötet verkligen? Kan informationen förmedlas eller besluten fattas på något annat, smidigare sätt?

Alla möten – ja, alla möten – bör föregås av att du besvarar två enkla, men ack så viktiga, frågor:

  1. Vad är syftet med mötet (varför ska vi ha det)?
  2. Vad är målet med mötet (vad vill vi åstadkomma)?

Om du inte själv kan svara på de här två frågorna, är det bara att vända tillbaka till ritbordet. Möten som inte har ett varför och inte har ett vad, tenderar att bli möten där diskussioner bara snurrar runt runt, där folk blir frustrerade och där inget av substans varken sägs eller beslutas.

Att åtminstone förbereda dina mötesdeltagare på vad ungefär ni kommer att fokusera på, kommer att skapa trygghet för de kollegor som har ett stort behov av förutsägbarhet och struktur. Och jag lovar, detta stämmer troligen på betydligt fler av dina kollegor än du tror.

Misstag #2: Du har inte förberett dig – eller de andra

Om svaret på de två frågorna ovan är att ”ja, mötet behövs verkligen”, är nästa viktiga steg att välja ut vilka som ska delta i mötet och bjuda in mötesdeltagarna. Allra helst bör du bjuda in med en skriftlig dagordning. För vissa kan detta kännas överdrivet byråkratiskt, krångligt och tråkigt. Men om deltagarna inte vet någonting alls om innehållet, är risken stor att de helt enkelt struntar i mötet.

Det är även en stor risk att mötet blir betydligt mindre effektivt, eftersom ingen på förhand har kunnat tänka till kring det som ska avhandlas. Alla idéer, beslut och diskussioner måste då börja från noll i samma stund som mötet börjar, vilket gör att du och deltagarna börjar i en uppförsbacke.

En kort, informell dagordning med några enkla punkter i ett mail, kan räcka för att göra skillnad.

Ladda ner alla tipsen som gratis PDF: ”Psykologens 7 tips för smartare (och roligare) möten”

Misstag #3: Du har inte ramat in mötet tillräckligt

Återigen handlar det om små saker som skapar en trygghet och tydlighet för alla som deltar. Om du som håller i mötet lägger bara någon minut på att gå igenom ramarna för mötet, kommer många frågor att lösas upp och deltagarna kan fokusera bättre på själva innehållet.

Ramarna för mötet är saker som:

  • Syfte och mål för mötet – repetera för att försäkra dig om att alla är med på tåget.
  • Vilka är vi som deltar i mötet? Presentationsrunda om inte alla känner varandra.
  • Hur lång tid är avsatt för mötet?
  • Annan praktisk info, exempelvis om/när det blir kaffe, om folk ska stänga av sina mobiler eller något annat.

Genom att helt kort gå igenom detta, kan ni flytta fokus från praktiska frågor och lägga det på innehållet istället. Jag kan nästan garantera att du bland dina kollegor har flera som ganska snart har vandrat iväg i tanken, om de här frågorna inte blir besvarade direkt.

Misstag #4: Du har inte styrsel på mötet och fördelar inte ordet

Detta är nog bland de vanligaste misstagen jag mött under mina år i yrkes- och föreningslivet. Om ordförande eller den som håller i mötet inte har taktpinne och då och då för tillbaka diskussionen till huvudämnet, kan möten bli hur långa och hur oproduktiva som helst. När du ser och hör att dina deltagare börjar sucka, se sig omkring, titta på klockan eller pilla med mobilen – då är mötet inte riktigt på banan för tillfället.

Självklart måste möten innehålla utrymme för sidospår, skämt och lite flams, praktiska frågor och annat som inte hör till ämnet. Men du som håller i mötet ansvarar för att ni efter en stund ändå fortsätter där ni var, för att inte skapa irritation och slösa med människors dyrbara tid.

Tänk på att ett möte med tio anställda kostar tio gånger deras timlön för företaget. All bara ”babbla” bort så mycket tid och pengar vinner ingen på – bokstavligt talat.

Ett bra uppstyrt möte handlar även om att fördela ordet och talutrymmet. Detta kan göras på flera sätt, exempelvis genom en klassisk ”runda” där var och en får ge sin syn på frågan. Man kan även använda post-it-lappar, digitala verktyg som mentimeter.com eller något annat, för att se till att alla får delta och bidra. Det är bra att ha en viss variation, eftersom vi människor fungerar olika. Vissa pratar helst, andra tänker bättre när de skriver. Pröva dig fram!

Pro tip: tycker du att detta är svårt? Be en kollega som är bättre på det att vara mötesordförande, så kan du själv fokusera på en annan roll i mötet.

Misstag #5: Du utser ingen som antecknar (eller antecknar allt själv)

Okej, så nu börjar ni komma igång – deltagarna är på plats, syfte, mål och ramar är avklarade, du håller i taktpinnen och mötet flyter på. Men efter en stund, mitt i en intressant diskussion, kommer du på – det är ingen som antecknar!

Att anteckna på möten är för många människor inte världens roligaste och mest inspirerande uppgift. Men om inget av det som sägs eller beslutas blir nedskrivet, finns många risker.

För det första är risken mycket, mycket större att det som beslutades inte blir av. Folk hinner glömma bort vad de skulle göra innan de hunnit ut genom dörren och utan anteckningar att falla tillbaka på, blir det svårt för den enskilde mötesdeltagaren att komma ihåg vad ni bestämde.

För det andra är risken större att deltagarna går ut från mötet med helt olika bilder av vad som sades och vad som beslutades. Detta försvårar det fortsatta arbetet, eftersom olika medarbetare riskerar att sätta igång med helt olika saker som de alla är helt övertygade om att ni bestämde på mötet.

För det tredje blir det nästan omöjligt för den som eventuellt missade mötet, exempelvis genom att vara sjuk eller ha VAB, att ta del av vad som bestämdes och delta i det arbetet på ett bra sätt.

En fälla man ibland gör är att som anordnare av mötet även ta på sig att skriva. Detta är i princip en omöjligt uppgift, eftersom det är svårt att både hålla i taktpinnen för mötet, styra samtalet, fördela ordet och skriva ner det som sägs på en och samma gång.

Utse någon annan att skriva, gärna på förhand så att den personen har med sig papper eller dator och är lite förberedd på sin uppgift.

Ladda ner alla tipsen som gratis PDF: ”Psykologens 7 tips för smartare (och roligare) möten”

Misstag #6: Ni sätter inte SMARTa mål under mötet

Ett annat klassiskt misstag. När saker beslutas på möten, händer det tyvärr väldigt ofta att besluten föregås av långa, vindlande diskussioner – och att själva beslutet då blir så otydligt att deltagarna går ut från mötet med varsin bild av vad som bestämdes. Ingen bild är den andra lik och deltagarna börjar därför agera utifrån vad de tror att ni beslutade, även om det inte alls stämmer.

När jag jobbade på ett av världens största IT-företag på ett kontor i Nederländerna i början av 00-talet, fick jag bekanta mig med många begrepp och förkortningar från företagsvärlden. Vissa av dem är bortglömda och förbi sedan länge, men ett har stannat kvar som en ledstjärna i mitt fortsatta arbete, både på jobbet och i mina ideella engagemang.

SMART är en förkortning som du kan använda som tumregel, för att verkligen tydliggöra vad som beslutas i ett möte, så att alla går därifrån med samma bild.

S = Specific – det man beslutar ska vara så specifikt som möjligt. Det som är luddigt, blir inte gjort. Så är det bara.

M = Measurable – det som beslutas ska helst vara mätbart på något sätt – när vet vi att vi har uppnått målet?

A = Agreed – deltagarna måste vara överens om det som beslutas, annars kommer vissa av deltagarna helt enkelt att strunta i beslutet.

R = Realistic – självklart måste målet eller beslutet ha en förankring i verkligheten. Detta gäller exempelvis tidsplan och arbetsbelastning.

T = Time-related – det ska helst finnas en tidskomponent med i beslutet. När ska det göras, när ska det vara klart?

Som mötesledare eller deltagare kan du säga något i stil med ”så har jag uppfattat det rätt att vi nu bestämde att…?”. Dina kollegor som sitter och undrar samma sak, kommer att tacka dig.

Misstag #7: Du följer inte upp

Grattis, du har nu tagit dig igenom hela mötet efter konstens alla regler! Nu återstår bara en liten detalj: att göra verkstad av allt som ni bestämde på mötet (som nu står i protokollet, tack vare att du på förhand bad Carl från utvecklingsavdelningen att föra anteckningar på mötet, eller hur?).

Syftet med möten är ju trots allt oftast att komma överens om vad som behöver göras. Sedan återstår bara det där lilla sista. Att göra.

Pro tip: ta gärna en runda i slutet av mötet där ni går igenom vilket eventuellt stöd, hjälp eller resurser som behövs för att verkställa de beslut som ni tog på mötet. Har alla vad de behöver för att göra jobbet gjort? Om inte, hur kan vi lösa det?

–Lina

PS. Behöver du och ditt företag hjälp med att bli bättre på att hålla smarta, roliga och inkluderande möten? Kontakta mig så hjälper jag er.

Bonus: Ladda ner tipsen som en handy-dandy PDF att hänga på anslagstavlan! Klicka på bilden, högerklicka och välj ”Spara som…” när du får upp PDF:en.

Psykologens 7 tips för smartare (och roligare) möten

3 vanliga stressfällor: FOMO, att missa kul saker

3 vanliga stressfällor: FOMO, att missa kul saker

Känner du dig ibland stressad över det enorma utbudet i vårt moderna liv? Den aldrig sinande strömmen av saker som du borde hinna med, borde delta i, borde göra, se, smaka, testa, besöka, uppleva? Här skriver jag om moderna stressfällor – och hur du gör för att undvika dem. Den första är FOMO – Fear Of Missing Out.

TIPS: Du hittar del 2 av inlägget här och del 3 av inlägget här. Mina bästa tips för att hantera stress (med en smart gratis checklista) hittar du här.

När jag var liten och inte ville gå och lägga mig, brukade jag ”hota” mina föräldrar med att jag skulle bli ledsen om jag inte fick vara uppe. Mitt motiv känner säkert de flesta barn – och småbarnsföräldrar – igen. Jag ville ju inte missa något, genom att gå och lägga mig och sova medan de andra stannade uppe! Hellre satt jag vaken tills ögonen gick i kors och jag fick bäras till sängen. Jag hade ju åtminstone inte missat något viktigt. Victory!

Alla känner vi ibland en viss rädsla för att missa något. Att inte hänga med, att göra andra besvikna, att hamna utanför. Denna rädsla är fullt mänsklig, men kan i dagens moderna samhälle leda till att vi blir så stressade att vi mår dåligt.

FOMO – Fear Of Missing Out

Denna stressfälla ska jag villigt erkänna att jag är den första att trilla i, nästan precis hela tiden. FOMO hade kunnat vara en karaktär från Sagan om Ringen – en lurig liten alv som retsamt hoppar omkring och ständigt pockar på uppmärksamhet utan minsta avbrott. FOMO, Fear Of Missing Out, handlar om den mer eller mindre medvetna rädslan för att missa något roligt, spännande, intressant eller bara trevligt.

”Om jag missar att gå på torsdagens after work med kollegorna, kanske de har en superrolig kväll utan mig och skapar interna skämt som jag inte kommer att förstå dagen efter? Tänk vad utanför jag skulle känna mig!”

FOMO har säkerligen alltid funnits, eftersom vi människor alltid levt i grupper och samhällen. (Vill man använda fancy psykologiska termer kan vi prata om loss aversion, vår inbyggda rädsla för att mista eller förlora något).

Men med Internet och sociala medier, där det helt plötsligt går att hålla koll på vad hundratals vänner och bekanta har för sig, har denna rädsla plötsligt tagits till en helt ny nivå. Vi jämför oss med andra och bombarderas ständigt med inbjudningar till olika evenemang. Föreläsningar, loppisar, konserter, seminarier, innebandyturneringar och mingelfester – man skulle ju ha sin kalender full för resten av livet om man så bara tackade ja till en bråkdel av utbudet.

Därför är FOMO stressande

Och det är här som många människor idag – inklusive jag själv – blir stressade. För hur många timmar vi än har på vår vecka, finns det aldrig ens i närheten av tillräckligt många timmar för att hinna med allt som vi skulle kunna göra. Utbudet är helt enkelt bisarrt stort, och vår stenåldershjärna kan inte riktigt hantera detta. Här gäller det att ibland ta fram sin djungelmachete och hacka ner en del av utbudsdjungeln.

Så hanterar du FOMO

Så hur gör man för att inte gå bananas av stress över allt spännande som lockar precis hela tiden? Jag skulle vilja att du plockade fram din kalender. Titta på den närmaste veckan och se om du kan hitta en sak som du skulle kunna avboka. Någon som du egentligen inte är så intresserad av, som inte kommer att ge dig något eller som inte berör någon av personerna i din närmaste krets. När du väl har hittat det – avboka det.

Jag lovar. Jorden kommer inte att stanna. Men du kommer sannolikt att känna dig lite lättad.

–Lina