Skip to main content
Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra)

Nätmobbning: 4 saker föräldrar borde veta (och 4 saker du kan göra)

Internet och sociala medier är en enorm lekplats, och liksom på vanliga lekplatser förekommer det mobbning. Idag skriver jag om 4 saker du som förälder bör känna till om nätmobbning – och 3 saker du kan göra för att minska risken för att ditt barn far illa på nätet.  

Visste du att den genomsnittlige Facebook-användaren har 155 vänner? Det betyder att när du lägger upp en bild på Facebook, är det samma sak som att gå runt med bilden på ett plakat och visa upp den för över 24 000 personer – lika många som det bor i hela Laholms kommun. Det skulle inte många göra, men på nätet sprider vi våra bilder, tankar, åsikter och senaste middagstallrikar hejvilt omkring oss, ofta utan särskilt mycket eftertanke. Och detsamma gäller våra barn och unga.

Med jämna mellanrum hamnar jag i diskussioner med andra vuxna kring hur våra barn och unga egentligen har det i sociala medier, spelcommunitys och på andra mötesplatser på nätet. Det pratas om nätmobbning. Näthat. Nät-troll.

Ganska snart börja många vuxna att oja sig och komma med förbundstankar som ”Borde vi inte bara stänga ner alltihop?” eller ”Mitt barn ska minsann inte få ha Facebook förrän hon är 25 år!”.

Och visst, absolut, jag förstår tanken. Du är rädd om dina barn och vill skydda dem. Inget som helst konstigt med det.

Men liksom i många andra sammanhang, är ett förbud sällan särskilt verksamt mot roten till ett problem. Här är istället några saker du som vuxen bör känna till – och några saker du kan göra – för att ditt barn ska ha det bra både på nätet och i ”verkligheten”.

För ditt barn kan nätet vara det viktigaste sociala forumet

Att barn och ungdomar använder nätet och sociala medier i större utsträckning än oss i tidigare generationer har väl inte undgått någon. Tjänster som Snapchat har helt och hållet byggt upp sin modell kring en strid ström av ständigt flödande bilder och meddelanden, som försvinner efter en kort stund. Det kommer alltid något nytt i flödet som alltid är vaket och i rörelse, dygnet runt.

Om ett barn eller en ungdom spenderar väldigt mycket tid framför datorn eller mobilen, är det vanligt att vuxenvärlden reagerar och tycker att det är något negativt och något som måste åtgärdas snarast. Man ”måste vara ute i friska luften” och ”träffa sina kompisar på riktigt också”, kan det heta, från välmenande vuxna.

Men faktum är att nätet – sociala medier, spel och andra nät-communities – är den viktigaste sociala arenan för många ungdomar idag. För en tonåring som är lite tillbakadragen och tycker att sociala kontakter är både knepiga, jobbiga och ganska tråkiga, kan en spelvärld, där man delar intressen och gör saker tillsammans, vara en välkommen tillflyktsort.

Just det, en tillflyktsort – ett ställe man flyr till, för att man trivs bättre där. Inte konstigt då att man som tonåring blir både ledsen, sur och säger emot när ens förälder för femtioelfte gången säger åt en att ”stänga av det där löjliga spelet och gå ut en stund i friska luften”.

Jag menar, tänkt dig själv att du var i en liknande situation – satt på en mysig restaurang och åt din favoriträtt kanske. Tillsammans med ett par goda vänner du inte träffat på ett tag. Och så plötsligt kommer någon och tänder upp ljuset och säger att ”nehej, nu måste alla ut i friska luften!”. Inte skulle du bli jätteglad?

Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra) - Normpsykologen

1 av 3 unga är utsatta för någon kränkning på nätet

Enligt Friends Nätrapport från 2016 har var tredje ungdom någon gång utsatts för någon form av kränkning på nätet. Tjejer blir oftare utsatta i sociala medier medan killar oftare drabbas i spel. Detta beror främst på i vilka forum som tjejer respektive killar befinner sig på nätet, var de umgås mest. Den vanligaste formen av kränkningar är elaka kommentarer eller sårande meddelanden. Men det är även vanligt att känna sig utanför i den sociala gemenskapen på nätet. Att inte få några likes, eller bara några få, medan kompisarna får tio- eller hundratals, kan bli en tydlig markering.

Läs mer: Friends Nätrapport 2016

Bara varannan som blir utsatt berättar det hemma

I Friends Nätrapport framkommer också att bara drygt varannan ungdom som blir utsatt för nätmobbning eller kränkningar på nätet, berättar detta för någon vuxen hemma. När jag frågar ungdomar om varför de inte vågar prata med vuxna hemma om vad som händer på nätet, är ett vanligt svar: ”jag är rädd att de ska ta mobilen och datorn ifrån mig”. Unga är rädda att vuxna i deras närhet ska ta ifrån dem mobilen eller datorn, vilket skulle göra att de hamnade utanför sin sociala gemenskap. Istället för att riskera detta, väljer därför många att vara tysta.

Givetvis finns även andra orsaker, som skam, rädsla för att mobbningen ska förvärras eller oro för att föräldrar och andra vuxna ska bli arga. Kanske blir man utsatt för kränkningar i ett forum där man vet att man egentligen inte får vara. Viktigt är i alla fall att konstatera att långt ifrån alla barn och ungdomar som råkar ut för saker på nätet berättar det spontant hemma.

Nätmobbning börjar nästan alltid i ”verkligheten”

Det är lätt att som vuxen tro att mobbning och kränkningar i sociala medier är ett nytt fenomen och att våra barn var mycket mer skyddade från mobbning förr i tiden. Vuxna har ofta även en missuppfattning om att det främst handlar om anonyma kränkningar från okända ”troll”.

Men faktum är att de allra flesta unga som blir utsatta för kränkningar på nätet, blir utsatta av någon de redan känner. Någon som går i samma klass, på samma skola eller spelar i samma fotbollslag. Och vanligen har mobbning och kränkningar redan förekommit på skolgården eller i omklädningsrummet innan de uppstår på nätet.

Nätet, sociala medier och spel är bara en arena, ett medium – inte en egen värld skild från ”den verkliga” världen. För barn och ungdomar idag är nätet och ”verkligheten” samma sak. När vi vuxna nostalgiskt börjar prata om att göra saker IRL – In Real Life – tittar ungdomar konstigt på oss och frågar om vi möjligen menar AFK – Away from Keyboard.

Att inte få likes: 4 saker du som förälder borde veta om nätmobbning (och 4 saker du kan göra) - Normpsykologen

4 saker du kan göra som vuxen för att förebygga nätmobbning

Så vad kan jag då som vuxen göra för att minska sannolikheten att mitt barn far illa på nätet? Här kommer tre tips:

Bygg en tillitsfull och respektfull relation för ditt barn

Jag är ledsen, men om du hade förväntat dig en quick fix, en enkel grej att göra nu direkt – då måste jag göra dig besviken. Att hjälpa ditt barn att navigera på livets farvatten, kräver att du bygger en relation av tillit och respekt från start. Har du en god relation med ditt barn från början, blir det lättare – även om det fortfarande inte alls är lätt – att tillsammans närma sig det som är jobbigt, skamfyllt eller hemskt.

Ditt barn behöver känna att hen kan lita på dig och att du kommer att göra ditt bästa för att förstå och hjälpa, även om ditt barn gjort något som du i första läget kommer att blir arg över.

Visa intresse – utan att snoka

Att ha en god och tillitsfull relation till sitt barn, innebär ju även att visa intresse. Att fråga hur dagen har varit, vad barnet tycker om, vad som gör barnet glad, vilka barnets vänner är och vad de tycker om att göra ihop. Precis som du frågar din partner eller dina vänner, frågar du (troligen) ditt barn om såna här saker när tillfälle ges. För att visa intresse, visa att du bryr sig, lära känna ditt barn ännu mer och följa med i vad som händer i ditt barns liv.

I familjer som inte präglas av lika stor tillit och respekt, händer det att föräldrarna inte nöjer sig med att fråga sina barn eller prata med dem, utan även börjar ”snoka”. Det kan börja oskyldigt, som att kika igenom barnets mobil när hen är på toa, eller kika över axeln när barnet sitter och spelar på sitt rum.

Men det kan också fortsätta i större skala, som att kräva att få lösenordet till barnets konton på sociala medier och sedan övervaka alla inlägg, kommentarer och bilder.

Barn, och framför allt ungdomar i tonåren, har en egen integritet och vi föräldrar har aldrig rätt att veta allt. Självklart ska vi göra allt vi kan för att skydda våra barn, inom rimliga gränser. Men ibland får man väga personlig integritet mot risk för att bli utsatt.

Och jag är verkligen den förste att medge att gränsen mellan att ”visa intresse” och att ”snoka” verkligen är hårfin och att det finns en gråzon däremellan. Men en tumregel kan vara att ställa dig själv frågan: ”hade jag velat att någon vuxen i min närhet hade gjort samma sak mot mig?”

Värna ditt barns egen integritet

Jag skruvar olustigt på mig lite grann varje gång jag ser en förälder lägga upp en bild på ett äldre barn på nätet, där det är uppenbart att barnet inte blivit tillfrågat om detta är okej. Återigen, jag har själv lagt upp bilder på min egen dotter på Facebook utan hennes samtycke (hon är i skrivandets stund 1,5 år) och det är möjligt att hon en dag kommer att vara vansinnig på mig för det. Men jag är mycket noga med vilka bilder jag lägger upp, hur ofta och vilka som kan se dem.

En viktig sak att minnas när det gäller nätet och sociala medier, är nämligen att du i princip aldrig kan ta bort något du en gång lagt upp på nätet. Bara för att du plockar bort en bild från Facebook, betyder det inte att flera personer i din bekantskapskrets redan laddat ner eller kopierat bilden och skulle kunna sprida den över hela världen, teoretiskt sett.

Var en god förebild själv

Detta är självklart det allra viktigaste tipset. Barn gör som vi gör, inte som vi säger, vilket vi redan konstaterat otaliga gånger. Och om vi vuxna verkligen vill göra skillnad i våra barns liv och bidra till ett öppnare, varmare och mer inkluderande klimat, både på nätet och i ”verkligheten” – då måste vi ju börja med oss själva.

När vi vuxna helt öppet inför hela världen bråkar, pratar skit, förtalar varandra, hotar och skriver rasistiska, sexistiska eller andra kränkande saker – då signalerar vi samtidigt till våra barn och unga vad som är okej.

Men samtidigt gäller ju det omvända – ju mer inkluderande vi vuxna är på nätet, desto mer bidrar vi till att skapa forum och arenor där både barn, ungdomar och vuxna kan trivas och dela med sig tillsammans. Risken för att nätmobbning ska uppstå, minskar om vi aktivt jobbar för att skapa mer inkluderande forum.

Självklart har man rätt att uttrycka även starka och kontroversiella åsikter på nätet, precis som överallt annars. Jag menar inte att nätet ska bli en hippie-hage av spirande grönska och harmoni. Men man kan exempelvis ha i åtanke att allt som är olagligt i ”verkliga livet” – hot, förtal, trakasserier, ofredande – även är olagliga på nätet. Att det finns saker som är okej, och saker som inte är det. Precis som alltid.

Praktisk övning om nätmobbning

Nästa gång du får en stund att prata med ett barn eller en tonåring i din närhet – pröva att dela med dig först, innan du börjar fråga. Visa din senaste bild på Facebook eller Instagram och berätta lite om var, när och i vilket sammanhang den togs. Om barnet visar intresse, leta upp andra bilder eller statusar och diskutera. Kanske har du läst en spännande artikel eller sett ett roligt klipp?

Vem vet, kanske hamnar ni i en jättespännande diskussion – och lär er något nytt bägge två?

–Lina

Skulle du vilja veta mer om hur föräldrar och skola kan jobba med nätmobbning och kränkningar i spel och sociala medier? Jag håller utbildningar och workshops för skolor och föräldragrupper, även för barn och unga. Nyfiken? Kontakta mig så berättar jag mer!

Gillar du det jag skriver? Prenumerera på mina inlägg!




Lina Bodestad

Jag är en nyfiken psykolog i Göteborg som hjälper människor att utmana normer och främja hälsa, lärande och utveckling. Det gör jag genom föreläsningar och workshops, processledning och skräddarsydda utvecklingsinsatser. Nyfiken? Kontakta mig så pratar vi lite mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *