KonMari-metoden: 4 saker som gör den problematisk

KonMari-metoden: 4 saker som gör den problematisk

KonMari-metoden: 4 saker som gör den problematisk - Normpsykologen Lina Bodestad

Marie Kondo – även känd som KonMari – utlovar lugn, harmoni och att aldrig mer behöva städa. Allt kommer att magiskt ligga på rätt plats och bara saker som ”spark joy” kommer att finnas kvar. Visst låter det underbart? Men KonMari missar några viktiga poänger (vilket jag fick prata om i SVT Morgonstudion nyligen).

Mari Kondo tog för några år sedan världen med storm med sin bok Konsten att städa. Jag har själv läst den och kände mig, där och då, otroligt inspirerad att rensa, slänga ut och återvinna. Säkert tjugo kassar (!) med gamla papper, pryttlar, trasiga leksaker och illa sittande klädesplagg rensades ut. En del skänktes till second hand, mycket slängdes i återvinning. Haaaah! En lättnadens suck. Nu skulle det minsann bli ”cleant” och japanskt minimalistiskt i vårt radhus.

Hint: det blev det inte.

Mari Kondo, eller KonMari som hon kallar sig, förespråkar en omvänd approach till städning. Istället för att fundera över vad som ska slängas och rensas, vill hon att vi fokuserar på vad vi vill behålla. Att vi ska tacka de saker vi tröttnat på, för lång och trogen tjänst. Och bara behålla sådant som ”sparks joy”, det vill säga tänder en gnista av glädje.

Det är dock några saker jag upplever ofta missas när KonMari drar fram, och generellt i hela den ”minimalistiska livsstilen”. Här listar jag fyra saker som vi behöver prata om när det gäller städning, minimalism och ordning.

#1: KonMari-metoden funkar bäst i en priviligierad medelklass

Som exempelvis den här artikeln påpekar, är det ett stort privilegium att kunna rensa, slänga och bara spara sådant som ”sparks joy”. För den som växt upp under ekonomiskt knapra förhållanden, vänt på varje krona och handlat allt på rea, är det inte lika självklart att skänka och slänga. Har man arbetat hårt för varje krona och sedan sträckt den att räcka till så mycket mat, kläder och förnödenheter som möjligt, kan det ta emot att göra sig av med saker.

Inom den minimalistiska livsstilen förespråkas ibland en ”capsule wardrobe”, det vill säga ett starkt begränsat antal klädesplagg som kan mixas och matchas med varandra. ”Köp högre kvalitet som håller länge, och satsa på färre nyckelplagg” han det heta. Men vem har råd – och tid – att skapa sig en ”capsule wardrobe”? Inte vem som helst, om vi sätter på oss ett par klass-glasögon för en stund.

#2: KonMari vänder sig främst till kvinnor – som redan gör mest hemma

Enligt SCB:s senaste tidsanvändningsundersökning, gör svenska kvinnor fortfarande en timme mer obetalt hemarbete – varje dag. Svenska kvinnor är även överrepresenterade vid sjukskrivningar för psykisk ohälsa, där stress är den vanligaste orsaken. Faktum är att tre av fyra sjukskrivna för psykisk ohälsa är kvinnor, enligt Försäkringskassan.

Och vem är det som förutsätts dra igång ”projekt KonMari” därhemma? Ja, det går ju att räkna ut med lilltån. Visserligen förespråkar KonMari att var och en i hushållet ska rensa bland sina egna saker. Men med illa dold tydlighet läggs huvudansvaret för att initiera detta projekt – som enligt KonMari ska ta sex till tolv månader – på kvinnor. Kvinnor ska projektleda, män ska ”hjälpa till” – vi har sett det förut.

(En vinst är väl dock, som vissa sociala medie-profiler föreslagit, om kvinnan slänger ut en partner som inte ”sparks joy” längre…)

Bild lånad från artikel på ScoopWoop

#3: KonMari funkar bäst om man är pigg, o-stressad och ”neurotypisk”

Inom psykologisk forskning är det allmänt känt att vi människor är olika på väldigt många sätt, och att ett av dem gäller hur våra exekutiva funktioner fungerar. Kortfattat är exekutiva funktioner vår förmåga att planera, organisera, fatta beslut, ”tänka efter före”, hålla saker i arbetsminnet och göra saker i lämplig ordning. Man kan säga att de exekutiva funktionerna är hjärnans chef, som ser till att rätt saker blir gjorda på rätt sätt, i rätt tid.

Vad vi också vet, är att exekutiva funktioner är nedsatta hos exempelvis personer med vissa neuropsykiatriska funktionsvariationer, som ADHD. Och även bland den del av befolkningen som inte har ADHD utan är mer ”neurotypiska”, finns det individuella skillnader i hur lätt eller svårt man har för att vara organiserad, strukturerad och planerad.

Och – detta är också förmågor som snabbt försämras om vi är trötta eller stressade. Vilket ju tyvärr är normaltillståndet för väldigt många av oss moderna människor.

Med andra ord – det krävs en speciell typ av pigg, utvilad och o-stressad person, utan några neuropsykiatriska funktionsvariationer, för att ha den mentala orken och förmågan att organisera sitt hem enligt KonMari.

Risken är snarare att den stressade, trötta nutidsperson som tar sig för detta gigantiska projekt (och ser alla sina vänner dela bilder på prydliga hem på Instagram) känner sig misslyckad när hon inte orkar. När det bara inte går att hitta motivationen till att rulla och vika alla strumpor och trosor på ett visst sätt. När tanken på att tömma sin handväska varje dag och lägga varje sak på sin avsedda ”viloplats” inför morgondagen, känns helt övermäktig.

#4: Den adresserar inte problemet med vår sjuka överkonsumtion

I december 2018 slog julhandeln rekord igen och vi svenskar handlade julklappar, mat och pynt för nästan 80 miljarder kronor. Åttio miljarder kronor. På en månad. Samtidigt som vi ser att takten på klimatförändringarna ökar och att vi måste dra i handbromsen så det bara brakar om det. Vi måste både tillverka, konsumera och slänga mindre av allt.

Och ja, precis som jag tog upp i första punkten ovan – det är inte alla förunnat att kunna ”välja bort” och ”vara medvetna konsumenter”. Även detta är lättare om du redan tillhör en privilegierad medelklass som har tid, råd och kunskap att göra ”medvetna val som konsument”.

Men faktum kvarstår att konsumtion är norm. Eller rättare sagt, sjuk överkonsumtion är norm. Och det är upp till oss att stötta varandra i att förändra den normen och göra den mer hållbar.

Mitt lösningsförslag: våga bryta ordnings-normen!

Så vad gör vi då, för att inte go bananas över KonMaris städ-och-ordnings-metod på stereoider? Mitt förslag är att omfamna kaoset. Hitta din egen saliga röra. Våga bryta mot ordning-och-reda-normen. Dammsug en gång i månaden – max (det är ungefär så ofta det sker hemma hos oss). Gör vad du kan för att konsumera mindre och återbruka mer. Köp second hand, släng inte ätbar mat.

Och sök lyckan någon annan stans än i en låda med perfekt rullade strumpor.

Vill du utforska vad som faktiskt ”sparks joy” i ditt liv – som inte har med städning att göra? Kontakta mig så pratar vi mer om livet och dess verkliga värden.

–Lina

2 Responses

  1. […] har ju redan skrivit om vad jag tycker om Mari Kondo (”KonMari”) och hennes smått absurda städmetod…. Men en, ganska oväntad, sak har jag tagit med mig från när jag läste hennes hypade städ-bok […]

  2. Dennis Tingström skriver:

    Hej, Normpsykologen!

    Jag tycker verkligen att ditt inlägg är superkefft och kommer med flera normativa antaganden.

    #1: KonMari-metoden funkar bäst i en priviligierad medelklass
    Som exempelvis den här artikeln påpekar, är det ett stort privilegium att kunna rensa, slänga och bara spara sådant som ”sparks joy”. För den som växt upp under ekonomiskt knapra förhållanden, vänt på varje krona och handlat allt på rea, är det inte lika självklart att skänka och slänga. Har man arbetat hårt för varje krona och sedan sträckt den att räcka till så mycket mat, kläder och förnödenheter som möjligt, kan det ta emot att göra sig av med saker.

    Nej, det är inte ett stort privilegium som bara tillhör medelklassen att kunna rensa, slänga och spara sådant som ”sparks joy”. Det är minst lika förekommande hos personer som har det knapert ställt eller har neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser. Men skälet kan vara på grund av trångboddhet, färre kvadratmeter att leva på, och svårigheter med att rensa på grund av nedsatta exekutiva förmågor.

    ”capsule wardrobe” tycker jag är väldigt användbart. T.ex. kan det innebära bara ha samma typ av strumpor, eller köpa tshirts från byggvaruhus så att materialet är slitstarkare, priset billigare och passformen längre så att om man har ett slitigt arbete och behöver tvätta i 60 ofta så håller de. Slänga alla olika strumpor, köpa 30 par nya – mindre kognitiv ansträngning att sortera eller välja på morgonen, vilket kan innebära att man kommer till jobbet i tid eller att man orkar tvättstugan själv.

    #2: KonMari vänder sig främst till kvinnor – som redan gör mest hemma
    Där håller jag med dig, vilket är superdumt för ofta behöver snubbar mer färdighetsträning och känner sig inte lika lost när de har en konkret metod att förhålla sig till. Samtidigt tror jag att snubbar tycker brudar har svårare för att slänga och brudar tycker snubbar har svårare för att slänga.

    #3: KonMari funkar bäst om man är pigg, o-stressad och ”neurotypisk”
    Här börjar du fallera totalt, det är just vid diagnoser som ADHD som det kan göra underverk att hitta ett system för var plånbok, nycklar, osv, ska placeras för att undvika frustration, förseningar och glömma grejer.

    #4: Den adresserar inte problemet med vår sjuka överkonsumtion
    Nä, men samtidigt är det ett normativt antagande om att överkonsumtion är norm. I medelklassen så är det såklart så. För andra kan det vara pga trångboddhet där det bor 1 person per 10 kvadratmeter, andrahandsbostäder utan tillgång till förråd, osv.

    >>inte alla förunnat att kunna ”välja bort” och ”vara medvetna konsumenter”. Även detta är lättare om du redan tillhör en privilegierad medelklass som har tid, råd och kunskap att göra ”medvetna val som konsument”>>
    Samtidigt så är det ännu viktigare att ha ett organiserat hem när du inte har det gott ställt och/eller sämre exekutiva förmågor för att inte behöva göra panikköp av glasögon eller behöva skaffa ny bankdosa för att du inte hittar sakerna när du behöver det.

    >>Mitt förslag är att omfamna kaoset. Hitta din egen saliga röra. Våga bryta mot ordning-och-reda-normen. Dammsug en gång i månaden – max (det är ungefär så ofta det sker hemma hos oss). Gör vad du kan för att konsumera mindre och återbruka mer. Köp second hand, släng inte ätbar mat>>
    Jo.. Men hur normativt är inte det som råd? För en trångbodd familj eller nån med ADHD kanske inte omfamna kaoset fungerar jättebra.

    Ah, nu ska jag återgå till min rensning. Jobbat som boendestödjare och tycker konmari-tänket är grymt. Ursprungligen varit brukare som introducerat det för mig. Men jag har bara läst boken, aldrig sett TV-programmet.
    Men ärligt, om du ska vara http://www.normpsykologen.se kanske du bör granska dina egna normativa antaganden om klass och funktionsnivåer, kanske är det inte så stor skillnad mellan folk och folk trots allt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.